trängtan har du hört, o Jehovah; Du styrker deras hjerta; du låter ditt öra gifva akt 18För att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt. Menniskan, af jorden kommen, skall icke mera ingifva förskräckelse.
11 Psalmen.
David vägrar i förtröstan på Guds hjelp att genom flykten sätta sig i säkerhet för sina fienders försåt.
1För sångmästaren, af David.Hos HERREN har jag tagit min tillflykt; huru sägen I då till min själ: »Flyn till edert berg såsom fogeln! 2Ty se, de ogudaktiga spänna bågen, De hafva satt sin pil till strängen, För att skjuta i mörkret på de rättsinnade.[1] 3Då grundvalarne nedrifvas, Hvad kan den rättfärdige då göra?»
4HERREN är i sitt heliga tempel; HERREN har i himmelen sin tron, Och hans ögon skåda, hans blickar pröfva menniskors barn.[2] 5HERREN pröfvar den rättfärdige; Men den ogudaktige och den, som älskar orätt, hatar hans själ.[3]
6Han skall låta regna öfver de ogudaktiga, som nu rasa, eld och svafvel; Och glödande vind skall vara deras bägares del.[4] 7Ty HERREN är rättfärdig och älskar rättfärdigheten; De rättsinniga skola skåda hans anlete.[5]
- ↑ Ps. 37:14; 64:4, 5.
- ↑ Hab. 2:20; Es. 66:1; Ps. 33:13, 14.
- ↑ Ps. 5:5.
- ↑ 1 Mos. 19:24.
- ↑ Ps. 33:5; Ps. 17:15.
12 Psalmen.
Klagopsalm öfver ogudaktighetens tillväxt. Ett sidostycke till 11 Psalmen
1För sångmästaren, »al-Seminith»: en psalm af David.2Hjelp, Jehovah, ty de fromma hafva tagit en ände, och de trogna hafva försvunnit från menniskors barn. 3De tala lögn den ene med den andre; Med hala läppar, med dubbelt hjerta tala de.
4HERREN utrote alla hala läppar, En hvar tunga, som talar stora ord. 5Ty de säga: »Öfver vår tunga hafva
