fiender tala ondt om mig: »När skall han dö och hans namn förgås?» 7Och kommer någon på besök, så talar han falska ord; Hans hjerta samlar tillhopa allt ondt som det kan finna på; Han går ut och säger det på öppen gata.
8Alla mina hatare tissla och tassla med hvarandra emot mig; De tänka och tyda allt om mig till det värsta.[1] 9»Ktt belialstyg låder vid honom, Och der han ligger skall han icke mera uppstå.» 10Äfven min vän som jag litade uppå, Han som åt mitt bröd, har lyft mot mig sin häl.[2]
11Men du, o Jehovah, var mig nådig och upprätta mig, Att jag må vedergälla dem. 12Deraf har jag förstått, att du har haft behag till mig, Att du icke lät min fiende triumfera öfver mig.[3] 13Men mig, mig har du uppehållit i min oskuld; Och du skall låta mig stå inför ditt anlete till eviir tid.[4]
14Välsignad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, amen.
ANDRA BOKEN.
42 och 43 Psalmen.
En from Israelits längtan efter Gud i helgedomen under en tid af tvungen vistelse i främmande land.
Ps. 42.
1För sångmästaren; en sång af Korahs söner.2Såsom hjorten trängtar efter vattenbäckarne, Så trängtar min själ, o Gud, efter dig. 3Min själ törstar efter Gud, efter den lefvande Guden; När skall jag få komma och synas för Guds anlete?[1] 4Min gråt har blifvit till min spis dag och natt, Under det man säger till mig alla stunder: Hvar är nu din Gud?[2]
