äro bland dina älskarinnor, Drottningen står vid din sida klädd i Ophirs guld.
11Hör dotter! Se och låt ditt öra gifva akt, Och förgät ditt folk och din faders hus![1] 12Då skall konungen hafva lust till din skönhet; Ty han är din herre, derföre hylla honom ödmjukt. 13Och de rika i folket, Tyri, dotter, Skola fägna ditt anlete med skänker.
14Idel härlighet är konungadottren derinne, Af guldvirkadt tyg är hennes klädnad. 15I präktig skrud föres hon till konungen, Och jungfrurna, hennes väninnor, följa henne på vägen till dig.
16De föras med stor glädje och fröjd; De ingå i konungens palats. —- 17»I dina fäders ställe skola dina söner vara.» — »Du skall sätta dem till furstar i hela landet.»[not 1]
18Jag vill göra ditt namn till en åminnelse i alla kommande slägten; Derföre skola folken prisa dig alltid och evinnerligen.
- ↑ 1 Mos. 12:1.
- ↑ De första orden i denna vers äro stälda till konungabruden; de sista till konungen sjelf.
46 Psalmen.
Ett härligt Te Deum med anledning af underbar räddning ur öfverhängande krigsfara. (De förbundna konungarnes nederlag 2 Krön. 20.)
1För sångmästaren; af Korahs barn efter »Jungfrur» en sång.2Gud är vår tillflykt och vår styrka, En hjelp i nödens tider är han befunnen väldeligen. 3Derföre frukta vi ej, om än jorden rubbas, Och bergen vackla och sjunka midt i hafvets djup. 4Må deras vatten brusa och skumma, Må bergen skälfva af deras uppror [: med oss är Härskarornas Jehovah, var fasta borg är Jakobs Gud].[not 1] Selah.[1]
5En ström med sina bäckar fröjdar Guds stad, Den heliga staden med den Högstes härliga boning.[2] 6Gud bor derinne, derföre vacklar den ej; Gud hjelper den, när morgonen gryr.[3] 7Hednafolk larma, konungariken vackla — Han låter höra sin röst och jorden vill förgås af fruktan.
- ↑ Dessa ord, oumbärliga för meningen, äro att ifylla efter likheten med de två följande stroferna.
