hoppades på medlidande, men röner intet; Och på hugsvalare, men finner ingen.[1] 22De gifva mig galla till min spis, Och ättika, att dricka i min törst.[2]
23Må deras bord inför dem varda till en snara, Och ett fallrep för dem i deras säkerhet.[3] 24Låt deras ögon förmörkas så att de icke se, Och låt deras länder vackla ständigt. 25Utgjut öfver dem din vrede, Och låt din vredes glöd hinna dem. 26Må deras hem blifva öde, Och ingen bo i deras hyddor.[4]
27Ty de förfölja den, som du har slagit, Och tala hånfullt om deras smärta, som du har genomborrat. 28Så låt dem äfven falla från den ena synden i den andra Och icke komma till din rättfärdighet.[5] 29Må de utstrykas ur de lefvandes bok Och icke uppskrifvas med de rättfärdiga.[6] 30Men mig uti min nöd och sorg, Mig skydde du med din hjelp, o Gud!
31Jag vill lofva Guds namn med min sång, Och prisa honom med tacksägelse; 32Det skall täckas HERREN bättre än en tjur, En ungtjur med horn och klöfvar.[7] 33De fromma skola se och glädjas; Ja, I som söken Gud, edert hjerta skall glädja sig,[8] 34Att HERREN lyssnar till de arma, ()ch icke har föraktat sina fångna.[9]
35Honom lofve himmel och jord, Haf och allt hvad som rör sig i dem.[10] 36Ty Gud skall frälsa Zion och uppbygga Juda städer, Och de skola bo i landet och besitta det. 37Ja, hans tjenares ätt skola ärfva det, Och de som alska hans namn skola der hafva sin boning.[11]
- ↑ Klag. 1:2, 9.
- ↑ Matt. 27:34, 48.
- ↑ Rom. 11:9 f.
- ↑ Apg. 1:20.
- ↑ Rom. 1:28.
- ↑ 2 Mos. 32:32; Phil. 4:3.
- ↑ Ps. 51:18 f.
- ↑ Ps. 22:27.
- ↑ Ps. 72:12.
- ↑ Ps. 96:11 f.
- ↑ Ps. 102:29.
70 Psalmen.
1För sångmästaren; af David att sjungas vid åminnelseoffret.2Gud, ila till min frälsning; Jehovah, ila till min hjelp![1] 3Må de blygas och rodna som trakta efter mitt lif; Må de rygga tillbaka och komma på skam, som vilja min ofärd. 4Må de vika tillbaka för den skam, som blifver deras lön, Dessa, som säga till mig: ha! ha!
