Och dessa blefvo för dem till en snara. 37De offrade sina söner och sina döttrar At de onda andarne; 38Ja, de ut- gjöto oskyldigt blod: sina egna söners och döttrars blod, Som de offrade åt Kanaans afgudar.
Och landet vardt vanhelgadt genom deras blodskulder, 390ch de blefvo orena genom sina gerningar, Och till horkarlar genom sina odåd. 40Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk Och han fick afsky för sin arfvedel, 41Så att han gaf dem i hednafolkens våld, Och deras hatare blefvo rådande öfver dem. 42Och deras fiender angrepo dem, Och de blefvo kufvade under deras hand.
43Gång på gång frälste han dem, Men de voro gen- sträfviga och följde sina egna rådslag; Derföre förgingos de genom sin missgerning. 44Men han såg till dem i deras nöd, Då han hörde deras nödrop; 450ch han tänkte i god- het mot dem på sitt förbund, Och varkunnade sig efter sin stora nåd. 46Och han lät dem finna barmhertighet Hos alla dem, som bortfört dem i fångenskapen.
47Fräls oss, Jehovah vår Gud, Och församla oss från hednafolken, att vi må prisa ditt heliga namn, Och be- römma oss af ditt lof.
48Lofvad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: Amen, Hallelujah!
FEMTE BOKEN.
107 Psalmen.
Tacksägelse för hjelp och räddning ur olika slags nöd och särskild!
ur fångenskapen i Babel.
1 "Tacken HERREN, ty han är god Och hans nåd varar
' evinnerligen! — 2Så säge HERRENS igenlösta, Som
37) [1] 38) [2] 4I) [3] 43) [4]
46) [5]
47) [6]
