vade den Starke i Jakob: 3»Jag vill icke ingå i mitt husliga t.jäJl, Icke bestiga mitt hvilolägers bädd, 4Icke unna mina ögon någon sömn, Och mina ögonlock någon blund: 5Till dess jag finner ett rum åt HERREN, En värdig boning åt den Starke i Jakob.»
6Se, vi hörde om den i Ephrata; Vi funno den på Jaars fält. 7Lätom oss ingå i hans boning, Tillbedja för hans fotapall! — 8Stå upp, Jehovah, för att gå till ditt hvilorum, Du och din makts ark. 9Må dina prester kläda sig i rättfärdighet. Och dina fromma jubla.
10För Davids, din tjenares skull Visa icke tillbaka din Smordes anlete! — 11HERREN hafver svurit David en säker ed, som han icke skall rygga: »Af ditt lifs frukt skall jag taga och sätta på din tron. 120m dina söner taga vara På mitt förbund, Och mina vittnesbörd, som jag skall lära dem: Så skola äfven deras söner till evig tid sitta på din tron.»
13Ja, HERREN har utvalt Zion, Han har haft lust till att der taga sin boning. —- 14»Detta är min hvilostad till evig tid; Här vill jag bo, ty jag har lust till detta ställe. 15Dess näringsförråd skall jag rikt välsigna, Dess fattiga skall jag mätta med bröd. 16Dess prester skall jag kläda med frälsning, Och de fromma der skola jubla högt.
17J)er skall jag låta uppväxa ett horn åt David, Der har jag tillredt en lampa åt min Smorde. {{vers|132|18Hans fiender skall jag hölja med skam, Och hans krona skall på honom 1 )lomstra.»
133 Psalmen.
Den rätta brödragemenskapens lof.
1En »trappstegssång» af David.
Se, huru godt och ljufligt det är, Att bröder äfven bo tillsammans.
2Det är såsom den ädla smörjelseoljan på hufvudet, Som nedflyter till skägget, till Arons skägg; Som nedflyter till fållen af hans klädnad.
