våra zittror, 3Då de som fört oss fångna, båclo oss sjunga af våra sånger Och våra plågare tillsade oss att vara glada: »Sjungen för oss en af Zions sånger»!
4Huru skulle vi kunna sjunga en HERRENS sång I främmande land? — 5Om jag förgäter dig, Jerusalem, Så må min högra hand förgäta att göra sin tjenst. 6Min tunga lade vid min gom, Den stund jag upphör att tänka på dig; Den stund jag icke sätter Jerusalem Öfver allt, som fröjdar mig!
7Tänk, o Jehovah, på Edoms barn, För hvad de gjorde på Jerusalems dag: Huru de sade: »Rifven ned, rifven ned ända till grunden.» — 8Babels dotter, dömd till ödeläg- gelse! Säll den, som vedergäller dig I fullt mått för hvad du har tillfogat oss. 9Säll den, som tager dina späda barn, Och krossar dem mot klippan!
138 Psalmen.
Davids tankar vid mottagandet af löftet om det eviga konungadÖmet
o o o
på Zion (2 Sam. 7: 17 — 29).
1Af David.
Jag vill tacka dig af hela mitt hjerta, Jag vill träda inför dig, o Gud, och lofsjunga dig. 2Jag vill tillbedja inför ditt heliga tempel Och prisa ditt namn för din nåd
och sanning. Ty stort öfver allt hvad ditt namn utsäger, • •
Ar det löfte, som du har gifvit mig.
3Den dagen, då jag åkallade, svarade du mig; Du gaf mig friskt mod, och min själ blef uppfyld af styrka. 4Alla jordens konungar skola prisa dig, o Jehovah, Då de få höra din muns ord; 5Och de skola sjunga om HERRENS vägar, Huru stor HERRENS härlighet är. 6Ty HERREN är hög, men ser till den som är ringa; Och den högmodige känner han, och står fjerran.
7Då jag vandrar omgifven af trångmål, gör du mig lefvande. Mot mina fienders vrede kommer du mig till
9) [4]
