5Slunga stenar hafver sin tid, och samla tillhopa stenar hafver sin tid. Famntaga hafver sin tid, och hålla sig från famntag hafver sin tid.
6Söka hafver sin tid, och mista hafver sin tid. Bevara hafver sin tid, och bortkasta hafver sin tid.
7Sönderrifva hafver sin tid, och hopsy hafver sin tid. Tiga hafver sin tid, och tala hafver sin tid.
8Älska hafver sin tid, och hata hafver sin tid. Föra krig hafver sin tid, och hålla fred hafver sin tid.
9Hvad vinst har då den, som arbetar, af det, hvarmed han mödar sig?
10Skådat har jag den vedermöda, som Gud har gifvit menniskobarnen att dragas med;[1] 11men han har gjort allt skönt i sin tid. Och evigheten har han ingifvit i menniskornas hjerta genom det att menniskan icke kan finna på Guds verk, som han har gjort, från begynnelsen till änden. 12Så har jag nu förstått, att intet bättre för dem gifves, än att glädjas och göra det goda, så länge lefnadstiden varar.[2] 13Men äfven detta: att äta och dricka och njuta af lifvets goda under allt sitt arbete, det är för alla menniskor en gåfva af Gud.
1. Inledande betraktelse 3:14–15.14Jag har lärt, att allt hvad Gud gör, det består evinnerligen; man kan icke lägga något dertill och icke taga något derifrån; och Gud har gjort det så, på det att man skall frukta för honom. 15Hvad som sker, det har länge sedan varit; och hvad som kommer att ske, det har också varit långt förut: det är Gud som söker upp det flydda.
⁎
2. Det menskliga rättsväsendets fåfänglighet 3:16–22.16Se här än vidare hvad jag har sett under solen:
Jag såg ett rättvisans säte, och der satt ogudaktigheten; och ett rättfärdighetens säte, och der satt ogudaktigheten. 17Då sade jag i mitt hjerta: Både den rättfärdige och den ogudaktige skall Gud döma; ty han har utsatt en tid för hvarje sak och för hvarje gerning.[3]
