Salomos Höga Visa.
Doktor M. Luthers Företal till Salomos Höga Visa
Tre böcker hafva Salomos namn. Den första är Proverbia, Ordspråksboken, hvilken billigt må kallas en bok om goda gerningar; ty han lärer i densamma, huru vi skola föra ett godt lefverne för Gud och verlden.....
Den tredje boken är en lofsång, i hvilken Salomo lofvar Gud för denna hörsamhet såsom för en Guds gåfva. Ty hvarest Gud icke får vara husfader och sjelf regera, der råder hvarken hörsamhet eller frid i något stånd. Men hvarest hörsamhet och godt regemente är, der bor och kysser och omfamnar han sin kära brud med sitt ord; det är hans muns kyssande. — Alltså, när det går i ett land eller hus efter de två första böckerna (så långt ske kan), då må man äfven väl sjunga den tredje boken och tacka Gud, som har icke allenast lärt oss detta, utan äfven sjelf verkat det i oss. Amen.
Så långt doktor M. Luther, som kallar denna bok af Salomo en lofsång; och är det ur denna synpunkt som Salomos Höga Visa utan tvifvel äfven har fått sitt rum i Gamla Testamentet. Den prisar Gud för den husliga lycka, som följer med det äkta ståndet, der det är hvad det efter Guds bud och ord bör vara, seende uti det en Guds gåfva enligt ordet i Ordspråksboken 19:14: Hus och gods är ett arf från fäder, men från Herren kommer en förståndig hustru. Det sätt, hvarpå äktenskapet både i Gamla och Nya Testamentet omtalas såsom en bild och liknelse af Guds förhållande, väl icke till den enskilda menniskan, men till församlingen (som i Gamla Testamentets tid var inskränkt till Israels folk), har gjort att man i denna bok ofta trott sig finna mera än der står. Det är dock endast i egenskap af bild och liknelse som innehållet af dess ord kan sägas hafva något att göra med detta förhållande mellan Herren och församlingen, än mera med förhållandet mellan Herren och den enskilda själen, hvarföre det fordras varsamhet i umgåendet med densamma. Och är härvid äfven att märka den skilnad, som eger rum
