Den här sidan har korrekturlästs
39
På Jernvägen.
ti jernvägskupén
Satt jag resfärdig re’n
I mitt stoppade hörn.
Och i morgonens sken
Genom gluggen på dörr’n
Såg jag snart Södertörn,
Med dess dalar och berg
Uti sommarens färg
Superfin i kulörn.
Himlen glänsande fin
Lyste molnfri och ren,
Blå som ultramarin.
I ett hål på gardin
Stod med facklan i hand
Dagens pappa och sken
Öfver blommande land.
Och hvar blomma i mull,
Uti dal och på slätt,
Uti lund och i skog
Emot solguden log
För hans artighets skull
.jpg&oldid=457319){kind=link}