Den här sidan har korrekturlästs
42
En kamrer som har snus.
Med ett hjerta af sten
Tar han pris efter pris
Och med blåhvit näsduk
Gör en geste så gemen
Att man just kan bli sjuk.
Sedan fästes vår blick
på en fru som har skägg.
Hon är knotig och lång,
Har pence-nez och tunique,
Och som godt underlägg,
Då hon lutar mot vägg,
En ofantlig chignon.
Jag ej den, om jag fick,
Ville röra en gång,
Om jag än hade tång
Näst intill har sig satt
En patron som är tjock,
Ett par gånger som jag.
I sin guldgula rock,
I sin snusbruna hatt,
I sin gråsprängda lock,
Som af solen är våt,
Ger han verlden god dag
Med dess myckna besvär,
Snarkar till mellanåt
Med en fruktansvärd pust,
.jpg&oldid=457325){kind=link}