Jag ett bekymmer hade,
Som stämde ned mitt mod.
Om jag för dig det sade,
Du kanske mig förstod.
Mig ingen kan förmena
Att denna tanke ha:
Att menniskan allena
Mår aldrig riktigt bra.
Jag stod och öfverlade
Och tänkte ackurat:
Den som nu bara hade
En hygglig reskamrat!
Jag fruktade bli utan!
Men om min glädje döm,
Då sist ombord på skutan
Kom Major Wennerström.
Och nu var ingen fara, ty i aldra sista stunden kommo efter hvarandra flere glada fysiker af både herrar och damer. Bland andra löjtnant S . . . . . . . g, försedd, utom med nödiga reseffekter, äfven med en utmärkt språklåda. Ett godt snacketöj är en välsignad sak på resor till lands och sjös.
Klockan 2 afgick fartyget, åtföljdt af sin stallbroder, ångaren Luleå, Kapten Ankarcrona, båda för samma rederi stadda på väg till Kronstadt i den vackra afsigten att hemta råg och mjöl ifrån det råg-
.jpg&oldid=471935){kind=link}