och mjölrika Ryssland. Deraf kan ses att vi inte reste för roskull. Ingen reser för sitt nöje skull denna tid på året, om man icke är intresserad i företaget.
Då vi passerat Kodjupet, spisades middag och man önskade hvarann en lycklig och angenäm resa. Restaurationen ombord är särdeles utmärkt och uppassningen, både midskepps, akter och för, i högsta grad berömvärd. Samma förhållande lärer vara rådande äfven på Luleå.
Sandhamn passerades klockan 6. Tullflaggan hissades, men bara på half stång. Anledningen obekant. Utanför Grönskärs fyrbåk börjades rullningen, men af lindrig beskaffenhet. Damerna försvunno och en och annan mansperson drog sig försigtigtvis in i sin hytt. Detta hindrade ej att en och annan mera sjövan tog sin lilla tuting och vid cigarren betraktade hafvets »oroliga sällar».
Far man på det vida haf,
Som inträffa kan ibland,
Har man alltid känning af
Att man inte är på land.
För herr Neptun jag ej kan
Tycke få det minsta grand.
Största skepp med rigg och man
Är ett fnask uti hans hand.
Ingenting kan hålla hop,
När han rigtigt bråka vill
.jpg&oldid=457391){kind=link}