Den här sidan har korrekturlästs
12
Ofta får man sig ett dop,
Att man vet att man är till.
Plötsligt ser man sin peruk
Högt på kammen af en sjö.
Ofta kan man bli så sjuk,
Att man tror att man skall dö.
Innan man vet ordet af,
Kan man petas öfver bord:
Hafvet är en gammal graf,
Ni kan tro på mina ord.
Jemt man vara skall på vakt:
Ingen ro och ingen fred!
Hafvet är, som jag har sagt,
Ingenting att leka med.
Hafvet är icke alltid så beskedligt som nu var fallet. Det är icke längesedan jag såg det i vildaste raseri.
Jag for på hafvet, det gick opp och ned:
Min Gud, min Gud! Ni skulle varit med.
Nordvesten bet och slet i stång och tåg,
Och som en spruta var hvarenda våg.
Kaptenen, döf för vind och böljors hot,
Stod som en varg och grinade emot.
.jpg&oldid=457392){kind=link}