Mellan Kronstadt och Petersburg går ångbåt fyra
gånger om dagen och resan är gjord på halfannan
timme. Från Kronstadts hamn färdas man per droska
ned till ångbåtsbryggan, som ligger ett godt stycke
ifrån. Tjugu kopek kostar åkningen, och den är icke
mera värd, emedan man åker sämre än på någon
svensk rapphöna. Droskorna äro för det mesta
ensittsiga utan något ryggstöd eller något på sidorna att
hålla sig fast vid. Man sitter som på en pianostol
eller en uppskrufvad kontorsstol. Man får balancera
bäst man kan, medan kusken, som är af tarfligaste
utstyrsel, kör med en brinnande fart öfver den dåliga
stenläggningen, så att man hoppar opp och ned, som
om man barbacka red på en häst som stöter. Bjuder
man till att göra någon anmärkning, så svarar han
bara dobra! och kör med den största sorglöshet till
det bestämda målet.
Vid ångbåtsbryggan köper man biljett, som kostar 1,50 svenskt och går ombord på en ganska stor och bastant ångbåt med kolossala hjulhus och en salong med helgonbilder och taflor med religiösa framställningar. Största delen af passagerare utgöres af marinknektar. Ryska officerarne se mycket trefliga ut. Soldaterna åto salt och bröd, så att det gnistrade om apparaten. Officerarne åto biffstek och drucko karavanthé. Tror jag det!
I Petersburg visiterades våra reseffekter, men på ett mycket förekommande sätt. Tullgubbarna sågo nog att vi voro folk, som det ej var rådligt att leka med. Stadens läge är lågt och sankt. Deraf kommer
.jpg&oldid=457395){kind=link}