Den här sidan har korrekturlästs
24
Farväl, du Ankarcrona!
Farväl, du Luleå!
Snart få vi ljufligt lefva
I Stockholm vid Norrström,
Då Petersburg och Newa
Försvinna som en dröm.
Oss kan ej Ryssland blända,
Vi lugnt ta dess förlust:
Hur ljuft att ryggen vända
Mot Ryssens frusna kust!
Hans snöluft än oss biter,
Hans isberg mot oss gå:
Ur vägen Muskoviter!
Ge rum för Piteå!
Wiborgska smällens minne
Jag lifva vill hos er:
Der ligger Wiborg inne
I viken, som ni ser.
En lunta uti qvällen
Knut Posse gjorde klar —
Och lukten efter »smällen»
Fins än i Ryssland qvar.
Derborta, om vi titta,
Syns Hogland, som förut.
Godt folk! jag tror, besitta!
Att än det luktar krut.
Der var det, 88,
.jpg&oldid=457420){kind=link}