Och sugit musten utur mager strömming,
Tills sjelf jag magrat som en fångad mås,
Som strandsatt blickar på sin klippta vinge,
Och ser med sorg mot rymdens fria ban.
Hur kan man sätta bo uppå en ö
Med två mils vattenväg till fasta landet,
Då man ej stöflar har som Lunkentus
Och ej som Ragnar vattentäta byxor! – – –
En Lunch intogs, då vi passerat Kanholmarna. Någon anmärkte, att man alltid bör sitta, då man tar aptitsupen, ty då får man aldrig röd näsa. Den 8:de Maj gick Piteå triumferande in i Ladugårdslandsviken och landade vid Sillhofvet.
Och när klockan var 3 och på Skeppsholmen slog,
Kom en tullkarl och ömt tog oss an.
Och ett moln öfver sällskapet hastigt sig drog,
Då vi togo farväl af hvarann.
Och jag trängtade hem och i droska mig satt
Och var glad att jag kommit till bys.
Och jag mötte en vän, som mig helsade gladt
Och påstod att jag luktade Ryss.
Uti Petersburgs stad jag nu såg och förnam,
Att jag åkte ej hälften så rart.
Och hos Blåportens vakt jag mig mutade fram,
Och kom hem med en brinnande fart.
.jpg&oldid=457422){kind=link}