Fyra
EFTERLEMNADE SÅNGER
af
ELIAS SEHLSTEDT.
I den ärade allmänhetens händer öfverlemnas härmed fyra hittills otryckta poemer af Elias Sehlstedt, hemtade ur hans efterlemnade papper. De behöfva icke något annat anbefallningsbref än den saknade skaldens namn, och man kan tryggt påstå, att de äro den svenska visans älsklige sångare värdiga. I de trenne första igenfinner man samma osökta humor, samma godmodiga verldsåskådning som gjorde Sehlstedt så populär och var honom så egendomlig; i den sista åter anslår skalden en annan och djupare ton, den religiösa, och det ligger som en aning om döden i detta poem, ett af de sista, som man eger af hans hand[1]. Det är också som sådant det här meddelas, huru afvikande det än är ifrån det sätt och den ton, på hvilka han i allmänhet älskade att uttrycka sig.
- ↑ Sången Den frommes afsked till sina vänner utgavs redan 1832 i Norrlands-Blommor. Anm. Ralph E.
.jpg&oldid=457428){kind=link}