När quinnan födher barn, haffuer hon sorgh, Ty hennes stund är kommen. Men när hon haffuer födt barnet, kommer hon sijn bedröffuelse intet jhogh, Ty hon glädhes at menniskian är född j werldena. Så haffuen j ock nu bedröffuelse, Men iagh skal åter see idher, och idhart hierta skal glädhias, och ingen skal tagha idhor glädhe jfrå idher. Och på then daghen skolen j intet spöria migh. Sannerligha, sannerligha sägher iagh idher, Alt thet j bidhien Fadhren j mitt nampn, skal han giffua idher. Här til haffuen j intet bidhit j mitt nampn, Bidhier, och j skolen få, at idhor glädhe må warda fulkommen.
Thetta haffuer iagh talat til idher medh förteckt ord. Then tijdh skal komma, at iagh icke skal tala medh idher medh förteckt ord, vthan vppenbarligha skal iagh förkunna idher om min Fadher. På then daghen skolen j bidhia j mitt nampn. Och iagh sägher icke idher, at iagh skal bidhia Fadhren för idher, Ty Fadhren sielff haffuer idher käär, effter thet j hadhen migh käär, och troodden, at iagh är vthgången aff Gudhi. Jagh gick vth aff Fadhren, och kom j werldena. Åter offuergiffuer iagh werldena, och gåår til Fadhren.
Sadhe hans Läriungar til honom, Sij, nu talar tu
vppenbarligha, och sägher ingen förteckt ord. Nu wete wij, at tu
weest all ting, och tigh görs icke behooff, at någhor spör tigh,(spör tigh)
Thet är, Man behöffuer icke spöria
tigh, Ty tu förekommer medh swaren, såsom then ther alt thet
hemlighit är, skodhar.
Therföre troo wij, at tu äst vthgången aff Gudhi. Swaradhe
Jesus them, Nu troo j, Sij, tijdhen tilstundar och är redho
kommen, at j warden förskingradhe hwar och en til sitt,
och låten migh bliffua allena. Men iagh är icke allena, Ty
Fadhren är medh migh.
Thetta haffuer iagh talat medh idher, at j skolen haffua fridh j migh. J werldenne haffuen j twång, Men warer widh een godh tröst, Jagh haffuer offuerwunnet werldena.
XVII. Capitel.
Thetta taladhe Jesus, och lyffte vp sijn öghon j himmelen, och sadhe, Fadher, stunden är kommen, förklara tin Son, at tin Son föklarar ock tigh. Såsom tu haffuer giffuit honom macht offuer alt kött, at allom them som tu haffuer honom giffuit, skal han giffua ewinnerlighit lijff. Och thetta är ewinnerlighit lijff, at the kenna tigh allena sannan Gudh, och then tu sendt haffuer, Jesum Christum. Jagh haffuer förklarat tigh på jordenne, Jagh haffuer fulbordat thet werck, som tu migh giffuit haffuer, at iagh göra skulle. Och nu Fadher, förklara tu migh när tigh sielffuom, medh then klarheet som iagh hadhe när tigh, förr än thenna werlden war. Jagh haffuer vppenbarat titt nampn menniskiomen, som tu haffuer migh giffuit aff werldenne. The woro tine, och tu haffuer giffuit migh them, och the haffua hållet tijn ord, Nu haffua the förstått, at alt thet tu migh giffuit haffuer, är aff tigh. Ty the ord tu haffuer migh giffuit, haffuer iagh giffuit them, och the togho widh them. Och haffua sannerligha förstått, at iagh är vthgången aff tigh, och haffua troodt, at tu migh sendt haffuer.
Jagh bedher för them, för werldenne bedher iagh icke, vthan för them som tu haffuer migh giffuit, ty the äro tine. Och alt mitt är titt, och titt är mitt, och iagh är förklarat j them. Och nu är iagh icke meer j werldenne, Men the äro j werldenne, och iagh kommer til tigh. Helghe Fadher, Förwara genom titt nampn, them som tu migh giffuit haffuer, at the bliffua itt, såsom ock wij. När iagh war medh them j werldenne, förwaradhe iagh them j titt nampn. Them tu migh giffuit haffuer, haffuer iagh förwarat, och ingen aff them är borttapat, vthan thet förloradhe barnet, At Scrifften skulle fulbordhas.
