z>\ Instruktion för den nyutnämde inspek- tören öfver döfstumskolorna i riket har nu af k. m:t utfärdats, och ska'l inspektö- ren enligt detsamma bl. a. till ecklesia- stikdepartementet hvart tredje ar ingifva berättelse öfver de inspektioner nan un- der treårsperioden värkstält samt hvad nan därvid funnit att anmärka. Han skall vaka öfver att förhållandet mellan tal-, skrif- och teckenskolorna ordnas i öfver- ensstämmelse med gällande lag, att till- räckliga lärarekrafter och ändamålsenliga skolrum finnas, taga kännedom om det sått, hvarpå tillfälle är af distriktsstyrel- serna lämnadt för de döfstumma, som från skolan afgått, att underhålla förvärf- vade kunskaper m. m., m. m. Till kyrkoherde i Ärtemarks pastorat på Dal utnämdes i fredagens konselj v. pastorn Olivier Brynteson. Ifrågasatt ny landsväg på Dal. Förslag har väckts om anläggandet af en lands- •vag, som skulle gå ifrån Forsebol i Ors socken samt följa en gammal gångstig öfver Kroppefjäll och utkomma på stora landsvägen vid Ljusebråten i Järbo socken af Valbo härad. Vägen skulle lända till stor nytta för Järbo s:n. skrifves till N. V. T., enär> den kommer att blifva betydligt kortare än den nuvarande vägen till Mellerud, där Järbo har största af- sättningsorten för sina produkter. Marsmarknaden i Mellerud den l d-.s försiggick under vackert vader, och kreaturs- tillförseln var betydlig. Priserna voro un- gefär de samma som förra minadsmarknaden: för kor upptill 125 kronor, kvigor 60 och tjurar 60—75 kronor; men fordringarna voro dock delvis högre, an som kunde betingas, sa att ratt mänga kreatur itergingo oskida. Den skarpa kylan, hvarmed mars i ar gjort sitt intrade, hade nog för mangen marknads- besökande gifvit anledning till att val mycket "hvässa på. gökarne*; men några vidare oord- ningar hftraf förspordes dock ej. FårafVeln lar i ar vara särdeles lyckad. Pa ett par hemman i Fråndefors och Gästad socknar ha flera tackor framfödt 2 och 3, ja till och med 4 lam, hvilka alla lefva och trifvas. Egendomskflp. Vid auktion den 1 ds a V, mtl Nyböle och •/«« mtl Södre Ekenas i Fråndefors socken, inropades dessa hem- mansdelar af Anders Olsson i S. Ekenas för 3,830 kronor. Tillträde den 14 dennes. Frimärkens noggranna afetämpling in- skarpes af generalpoststyrelsen "af före- komna anledningar" — säkerligen Alster- lundska frimärkesmålet — hos vederbö- rande postförvaltare. En hemsk olyckshändelse timade sistl. lördag i Borås, i det en ung flicka, anstäld vid Borås spinneri, bokstafligen blef skal- Vid olyckstillfället lärer tillgått sålunda — omtalar stadens tidning — att den olyckliga, som arbetade vid kardmaskin, efter att hafva igångsatt maskinen, upp- löst sitt hår för att kamma sig, därvid håret indrogs i remskifvan, som med ett enda ryck skiljde hufvudsvålen från huf- vudet. Flickan affördes genast till lasa- rettet för erhållande af nödig omvårdnad. En juridisk stilblomma, allt för dyrbar för att den icke skulle tagas vara pa och meddelas allmänheten, förekommer i polismästaren frih. Edv. Axelson Baabs rapport till rektorsämbetet i Upiala med anledning af de bekanta studentuppträdena eller, som frih. R. sjilf benämner dem, 'upploppen*, vetta praktfulla stilprof lyder si: "Äfven för den lugne betraktaren pl af- stånd kan lätt, om han ej är mycket van att se eller deltaga i brak vid folksamlingar, den missuppfattning af förhållandena göra sig gillande, att di under villervallan t. ex. vid en tillfällig maning i folkhopen vid försök att fritaga en arresterad person, armar, kippar och batonger synas i luften han tror våld- samheter igt rum, utan att al beböfver vara händelsen, äfvensom tvärt om, att di ovä- sendet vid en dylik rusning oftast höres mindre svart, enär deltagarna hnfvudsakligen agna sin tid it tanken, att söka pl ett eller annat aitt befria kamraten frin polisen och därvid glömmer att mera allmänt hurra och skrika, polisbevakningen, emot hvilken vild nu kanske ifrlgakommer, synes använda batong vid tillfallet, di behofvet däraf gör sig mindre gillande in fornt under det all- männa skriket och oväsendet." Riksdagen. flrun dfkfttilrfkVnrnhigiifVigaii och den därmed förenade frågan om utsträckt värn- plikt behandlades i lördags i kamrarna. Dst var att vänta, att frigan skulle ge anledning att lita andarne drabba samman. Likaledes var att vänta, att regeringen, när det na indtligen gälde, skulle Ulla fast vid den proposition den framlagdt. Både stats- ministern, finansministern och krigsministern voro i elden; alla tre i Andra kammaren, där det var hetast, vet frameedea frin dem, att grundskattfrågan, som förut endast varit en ekonomisk fråga, frin och med 1873 blifvit ss» politisk. Hvarför nu upplösa förbindelsen frin detta år; statsutskottets majoritet vill det; men har ej funnit några talucde skäl. Bland annat erinrade finansministern, att grundskatterna visserligen voro sekelgamla, men de voro häfdvunna. Detta var eld i krutet. En af det nya landtmannapartiets chefer, hr A. P. Danielsson, erinrade om, att de visser- ligen voro både sekelgamla och häfdvunna; men äfven orättvisa. Erkände man inte orätt- visan af dessa skatter, tillade hr Lisa Olof Larsson, si vilja vi ej ta emot någon afskrif- ning. Herodes och Pilatus voro vinner. Gamla landtmannapartiets chef, hr Sven Nilsson i Efveröd, frågade huruvida man inom rege- ringen hyste en ny mening i-frågan. Statsministern erinrade hr Liss Olof Larsson att han en gång var vin af den kompromiss han nu ville ha bort. Denne svarade, att när han var med om en sammanställning af för- svars- och skattefrågan, hade han tänkt sig att försvaret skulle stärkas äfven pi annat hUl. Både frin cheferna och de djupa leden läto sig böras, att i följd af sambandet mellan värnpliktasökningen och skattelindringen har folket fltt den falska föreställningen, att denna ökning blott är till för denna lindring. Ilen äfven andra röster lita sig höra. Man fann det egendomligt, att först sedan 50 proc. af grundskatterna äro borta, skall man börja att se till huruvida fsstighetsbevillningen bör ordnas pl annat sätt, det vill säga höjas. Man tyckte att en för sekler sedan begången orättvisa ej kan godtgöras genom en glfva till personer, som äro den förorättades inne- hafvare. Och man talade om de orepresente- rades missnöje. Och vidare, man har kommit för tidigt med talet om kompromissen, vet är först 1892, som det nu gillande köpeaftalet likvideras, genom värnpliktstidens utsträckning till 42 dagar. Beslutet kunde man räkna ut pl förhand; 136 voro för utskottets förslag; 75 mot. Nä- stan hela landtmannafloeken bildade majori- I Första kammaren gick det mera lnngttill väga; men här funnos i sanning inga förs varsnihi- lister; de föreslagna sätten att lösa den fråga som lig före voro dock olika. En del ville utan ändring fasthllla vid den k. proposi- tionen; en annan del ville gl landtmänneu mera till mötes: afskrifning af 15 eller 20 proc., eller också genom att minska de af regeringen begärda vämpligtsdagarnes antal. Ett par ville, att denna riksdag skulle afsll alla förslag i grundskatt- och värnpliktsfrå- gorna, för att sedan bygga pi ny grund. Utgången kunde i denna kammare ej haller vara oviss; den afslog utskottets förslag med 106 röster mot 29. Således äro grundskatt- och värnpliktsfrågorna tills vidare graflagda. Af vårt läns riksdagsmän yttrade sig herr V. Ekenman i Första kammaren för bifall till den k. propositionen och i Andra herrar Smedberg och Jansson i Karlshed för bifall till utskottets förslag. Hvad krigsministern hade att anföra i För- sta kammaren var ej mycket; men en punkt var ganska pikant och ml anföras. Det har uttalats, sade han, att samman» kopplingen af skatte- och försvarsfrågorna skulle skada den senare. Är det al, hade han ett förslag att göra: uppskjut skattefrågan och lös först den andra! Landtmänneu sutto och sigo lite generade ut, men tänkte nog pi samma gång: 'din räf bitar inte min gas!' Statsministern uppträdde äfven i Första kammaren. Detta var dock frin början ej meningen; men han blef uppkallad af general Bjömstjerna. Man hade hört talas om en möjligen blifvande kompromiss; att afskrifningen skulle höjas till 20 proc, mot vederlaget. Hr B. anhöll om förklaring, huruvida regeringen stods fast vid sitt förslag, 10 proc. Statsministern gjorde, innan det direkta svaret gafs, ungefär samma framställning som förut i Andra kammaren, gående bland annat ut pl, att 10 proe. ir den lämpligaste siffran, enär varaktiga statsinkomster ej böra afskrifvas innan andra varaktiga statsinkomster trädt i stället. Och dessa kunna anses ha tillflutit staten, dels genom ökade järnvägsinkomster, dels gedom allt framgent ökad afkastning af statens domäner. Tullarne ville han ej vid- Ett svirrande svar lämnades pl den fram- •tålda frigan. Statsministern sade sig h varken ha ritt eller uppdrag att yttra sig om, huru- ledes — om skiljaktiga beslut fattades i kamrarna — regeringen skulle stilla sig gent emot ett möjligt förslag till sammanjämkning. Begeringen höll således ej i alla väder vid sitt eget förslag. Detta gjorde, att några vinner till detsamma i Första kammaren afföllo. En motion om anvisande af ett förslagsanslag i 1,500,000 kr. för detta och nästa Ir till godtgörelse It rost- och rotehlllare afklogs: i Första kammaren utan omröstning; i Andra kammaren med 153 röster mot 57. Det var en gifren sak, att efter hvad som nu inträffat vämepliktslagen skulle utan vidare gå all världens vig. Den afklogs -.- i det hufvudsakliga, gillande öfningstiden — både i Första och Andra kammaren, fast naturligt- vis af helt olika skäl, utan någon mera in- tresseväckande diskussion. Det ml antecknas, att de återstående punkterna — om i inskrif- ningär m. m. — godkändes af Första kammaren. Hvaribland den som föreslog, att hvar och en som under minst tvä ir varit inskrifven såsom studerande vid universitetet eller såsom elev vid annan statens högskola skulle — lik- som hvar och en som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under minst två år — tillhöra 1 evaringen intill utgången af det år, di han fyller trettiotvå år (de andra tjugonio). Andra kammaren afslog däremot äfven dessa punkter; den om studenternas beväringsplikt med 131 röster mot 63. Konkursarvodena. Riksdagen har bi- fallit den k. propositionen om arvode till gode män och syslomån i konkurs. Dylikt arvode bestämmes, enligt denna ändring af borgenärerna. Uppstår kla- gomål emot detta beslut, skall rätten slita tvisten. När borgenärerna fatta beslut angående arvode till syslomännen, skola de äfven fralägga förslag till arvode för rättens ombudsman. Detta förslag pröfvas af rätten, som slutligt bestämmer arvodet för rättens ombudsman. För intecknad egendom skall arvodet liksom kostnaden för egendomens vård och försäljning utgå af egendomens afgäld och köpeskilling. Vid konkurs i bank skall allmänna om- budet erhålla tredjedelen af det för gode männen och sysslomännen bestämda ar- vodet. En märklig telefonmotion frambärs i fredags middag i Första kammaren af hrr Boström, H. Tamm, Svedelius. Schulzen- heim och V. Ekenman, hvilka föreslå att riksdagen måtte i skrifvelse till regeringen anhålla om lämpliga föreskrifter angående rätt för enskilda telefonledningar att komma i samtrafik med statens interur- bana ledningar och om rätt för enskild telefonägare att till statens telegrafsta- tioner intelefonera telegram och äfven per telefon mottaga sådana. Lärovärksfrågan Till ordförande i sär- skilda utskottet har valts ärkebiskop Sundberg och till v. ordförande folkskoleinspektör Bergman. Post-, tull- och telegrafstaterna ha slut- behandlats af statsutskottet, som nu öfvergitt till skogsväsendet. Sjunde hufvudtiteln är sålunda snart att vänta å kamrarnas bord. Suppleanter i kyrko- och skolråd till- styrker lagutskottet att välja och föreslår med anledning häraf förändring af hithörande paragraf i förordningen om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd. Om ändring i förordningen angående lösöreköp hade herr J. P. Jansson i Saxhyttan väckt motion. Det var en af dessa motioner, hvilka lagutskottets majoritet tillstyrker och utskottets ordförande, iandshöfding Bergström, reserverar sig mot, kvarefier Andra kammaren godkänner och Första kammaren afalår den- Det har blifvit alltmera vanligt, att en gäldbunden person i all tysthet försäljer hela sin lösegendom, si att di utmätning för hans skuld försöktes, egendomen befinnes tillhöra en Redan i förordningen med afseende å handel med lösören af den 20 nov. < 1845 bestämdes, med anledning af ofvennemnda ofog, att den som tillhandlar sig lösören och tillåter att desamma fl i säljarens vård kvarblifva, bör lita upprätta skriftlig afhandling häröfver. I fall af utmätning hos säljaren, skall afhand- lingen eller protokollet företes, i annat fall finnes för dessa lösören ingen undantagsrätt, Bestämmelsen har ansetts äga tillämpning i afseende i utmätning, ej i afseende l honkurs. Man beböfver således bara göra konkurs för att rädda egendomen. Motionen ville nu, att bestämmelsen äfven skulle gälla konkurs; detta till borgenärernas fördel En skrifvelse till k. m:t om utarbe- tande af förslag till lag i detta hänseende föreslogs. Frigan förekom i lördags till behandling i kamrarna; Andra kammaren biföll; men den Första afslog framställningen, hvaiian den- för denna gång förfallit. heten" rörande den föreslagna bestämda- tiden för uppsägandet, och denna är ju frågans kärnpunkt. Hvad han i öfrigt hade att framställa var bara några di- plomatiska irrgångsrörelser. Utrikesministerns uttalande synes dem vara påtagligt och således mera tillfreds- ställande. Han ville ju, att underhand- lingar först skulle öppnas med Frankrike, (och Spanien?) innan någon traktatupp- sägning komme i fråga. Och så påpekade han de unionela svårigheterna, samt stäldé i utsikt, att han skulle kunna vara villig att underhandla om och afsluta en särskild traktat för Sverige och en sär- skild för Norge; den senare i frihandels- vänlig anda. Regeringen vill se tiden, det vill säga de nya valen, an, heter det. Men tullvännerna äro äfven något så när nöjda. .Hur så? Hur egendomligt det än månde låta, hade de — och väl med skäl — kommit till den åsikten, att uppsägandet på den be- stämda tiden just inte är någon kärn- punkt häller. Det lär nämligen förhålla sig så, att traktaterna ej äro fastslagna, om de ock ej uppsägas den l:ste febr. 1891. Ske uppsägningarne t. ex. den 15:de febr., utlöpa traktaterna året därpå den 15:de febr. Ingen fara således i statsministerns "tveksamhet". Hufvudsaken var att han förklarade, att särskildt franska trakta- ten ej bör ha längre bestånd. Angående utrikesministerns uttalande, att man bör afvakta Frankrikes uppsä- gande, för att därefter öppna underhand- lingar, tro sig tullvännerna — hvilka ta reda på görandena och låtandena å högre ort — kunna upplysa, att vår regering hos den franska gjort noggranna förfråg- ningar hvad som är att vänta. Den se- nare lär därpå ha meddelat, att något tillnärmelsevis definitivt svar ej kunde ges. Ja, visserligen! Franska regeringen är ju deputerade kammarens värktyg bara; den kan finnas till i dag, men vara borta i morgon. En ny regering behöf- ver ej bry sig om hvad en föregående möjligen lofvat. Emellertid, franska riks- dagen har, som bekant är, i och för sin handelspraktik, tillsatt en stor komité af öfver 50 personer. Vår regering har hop- pats och hoppas allt framgent att dess förslag med åtföljande beslut skall komma att inträffa så tidigt, att Frankrike hin- ner att uppsäga, något som visserligen vore angenämare Hvad sedermera uttrycket om separat- traktat mellan Frankrike och Norge be- träffar, finna tullvännerna det vara en artighet bara, som med lätt förklarlig sympati blef emdttagen i vårt brödraland. "Förut har ju visat sig, att Norge på egen hand ej någon traktat kan få; skulle dock en sådan komma till stånd med Frankrike, komme vilkoren att bli hårda; ja, omöjliga för var granne; man bör er- inra sig att dess handelssiffra är öfver 20 gånger mindre än Frankrikes, Den "lätt förklarliga sympatien' bos norrmännen har sin egentliga grund i att de funno artigheten behaglig. Däremot skulle de finna det allt annat än behag- ligt att söka åstadkomma en isolerad vare sig fransk eller spansk traktat. Till sist, om vår regering till den 1 febr. 1891 uppsade traktaterna, skulle det kunna upprifvas af en möjligen blifvande ffihandelsmajoritet i Andra kammaren? Nej, ty den allt fortfarande protektio- nistiska Första kammaren skulle sätta sig däremot. Uppsägningen blefve fast- så ljuder det från tullvännernas Frihandlare i det stora hela. Andra kammarans rumorrnästare och lustigkurre, herr Nils Pettersson i Runtorp, gjorde i torsdags helt om och sprang rätt i armarna pl fri- handelspartiet. Han började med att förklara sig villig att 'för Smalands del sänka, kanske ta' bort rågtullen, bara han finge veta hvad han skulle "ta i stallet*, och när han pikades af friherre Bonde för denna lilla tullbekännelse, utropade han under kammarens stormande munterhet: "Jag är frihandlare i det stora hela, bara jag vet, hvar man skall lägga skatten". A. B. Kyrkoherden F. Lunden, Göteborgs nyvalde riksdagsman, gjorde i fredags sitt inträde i Andra kammaren. Bref från Stockholm. (Till Länstidningen.) Sen 1 mara 1890. Riksdagsinteriörer. Traktatfrågan. Det förhåller sig värkligen så, att både frihandlarne och tullvännerna äro något så när nöjda med statsministerns och utrikesministerns uppträdande i traktat- frågan, frihandlarne dock mast med den senare, tullvännerna med den förre. Frihandlarne finna, att det viktiga i statsministerns uttalande var 'tveksam- Ja. läger. Lsjovärkspropotitionen synes ej ha mycken utsikt att gå igenom; den åsikten stärktes, när man erfor För- sta kammarens val till det särskilda ut- skottet. Få en gång ultra konservativa och trogna latinvänner. - Man har klandrat Andra kammarens val; hur olämpligt att sätta in landtmän för att behandla skolfrågor, heter det. Emellertid, valet är ett uttryck af den nuvarande majoriteten. Dessa valda torde i de ilasta hänseen- den vara böjda för lärovärkspropositionen; mast därför, att den föreslår fullständig kursafslutning jämte afgångsexamen äf- ven från tredje och femte klassen. Häri ligger något demokratiskt; ett afslutadt kunskapsförråd, utan att gå ut läro- värken. Men härigenom skulle dessa ock upp- höra att bli uteslutande lärdoms-; bli i sin mån hvad man kallar borgareskolor; därpå gå hvarken ledamöterna från Första kammaren ej häller kammaren själf in. Ett pikant try ckfrihetsmål torde man ha att vänta inom den när- maste framtiden. Det säges nämligen med full bestämdhet — en uppgift som vid gjord förfrågan icke blifvit af veder- börande dementerad — att styrelsen för S:t Erik bryggeriaktiebolag kommer att åtala utgifvaren af Börstidningen, doktor Koersner för den andel hans tidning anses hafva i spridandet af det mycket omor- dade ryktet, hvarom jag förut talat. Sagda tidning innehöll, som man vet, i midten af förra månaden en särdeles insinuant notis, under rubrik "Ett gif akt för våra bryggerier!" I densamma uppgå fs nästan som ett faktum att ryk- tet talat sanning, samt gafs en skarp tillrättavisning, att man ej 'öppet omta- lat sanningen och visat, att karets inne- håll oskadliggjorts"! Notisen väckte S:t Eriksbolagets högsta förbittring, och visserligen 'eke utan skäl. Den har på helt andra håll, som icke i ringaste mån beröras däraf, väckt anstöt och förargelse, då man varit af den åsik- ten att en tidning som skall hafva till uppgift att förfäkta affärsmäns och in- dustriidkares bästa, sist bland alla bör lämna rum åt dylika skadliga, allenast på ett löst rykte baserade insinuationer. Detta bolag var dock icke bestämdt angifvet, och något tryckfrihetsåtal torde därför näppeligen kunna väckas med mindre den åtgärd föregår, som omtalats såsom tillämnad; nämligen att tidningens utgifvare genom notarius publicius upp- fordras att förklara på hvilket bryggeri han syftat — en uppfordran som han nog ej kommer att undandraga sig att tillmötesgå — så har man resonnerat. Huru därmed nu än må vara, lär åtal värkligen komma att ske. Bolagets sty- relse har till sin sakförare valt notarien Ossian Wallin, hufvudstadens mast anli- tade och, om man får döma af hans seg- rar, skickligaste advokat. Men detta år icke den enda "efterslän- gen" af den famösa historien å la Fjolner. Samma bryggeribolag har också, såsom i några tidningar omtalats, uttagit stäm- ning å två vid andra bryggerier anstälda ölutkörare, hvilka skulle hafva, om ock ej satt ryktet i gång, så dock på flera ställen bedyrat och svurit på att ryktet var till alla delar sant. Om nu dessa äro skyldiga — förhåller det sig alltså på sätt man gissade, näm- ligen att konkurrensen, yrkesafunden var med i spelet. Man beljög en medtäfiare för att beröfva honom kunderna och själf få dem. Förut har jag också omtalat huru S:t Eriks-bryggeriets försäljning i följd af ryktet nedgick på ett högst oroväckande sätt. Nu lär det emellertid icke blott återfått sina gamla kunder, utan en myc- ket betydlig mängd nya, så att ölåtgån- gen är större än någonsin. Det är som om det för en stund för- villade allmänna rätsmedvetandet nu kom- mit i sitt rätta läge och ville hålla bo- laget skadeslöst för den lidna förlusten. Allmänt hyser man den meningen, att det vore önskligt om bolaget kunde sta- tuera ett exempel, som afskräckte från utkolporterande af dylika i högsta måtto skadliga rykten, som värkligen kunna blifva fördärfbringande. "Ur dagens krönika" kommer icke, såsom först sades, att re digeras af kand. A. Hemming utan af doktor Otto Sjögren, känd och värderad såsom historisk skrifstallare. Han har bl. a. författat flere läroböcker, historiska karaktårsbllder, omarbetat Webers världs- historia, själf skrifvit en allmän världs- historia m. m. Man äger grundade förhoppningar att tidskriften skall under hans reg! me visa. litet mera hänsyn och grannlagenhet mot olika tankande, och framförallt befrias från det slagg af personlig häcklingslusta, som vidlådt densamma och säkerligen af- skräckt många från att hålla den för öf- rigt så läsvärda tidskriften. Denna har emellertid en ganska be- tydlig spridning, dock ansenligt mindre nu än den haft för några år sedan. På sin höjdpunkt skall den hafva stått åren 1883-1884. Grefve Sqoilsky och k. biblioteket Frågan angående grefve S:s chefskap torde afgöras inom allra närmaste fram- tiden. En som känner den framstående skal- den nära, har uttryckt sig så: Det är en hake, som ännu hindrar; men man hoppas, att denne hake när som hälst skall kunna falla. Det är ett uppstäldt vilkor; en fordran af kungen. Hvad kan det vara för en "hake"? Måhända en förklaring — en försoning med dem som förut stått honom nära? Men kan en sådan ske? Ja, det har väl arbetats i det syftet från mäktiga håll. Om grefve S. nu vet, att han blir den som kommer att utnämnas, kan man ej noga känna; för någon månad sedan var han allt annat än öfvertygad därom, han lär vid ett tillfälle skriftligen ha utbrustit till en vän här hemma: Jag får nog lefva och dö utanför mitt fädernesland! Man berättar med anspråk på tillförlit- lighet, att d:r Harald Wieselgren skulle ha fått ecklesiastikministerns bestämda löfte att bli föreslagen och att man skulle veta att hålla på honom, men att detta löfte sedermera blifvit återtaget. K. B. Råg. Svensk råg om 15 Lx hålles ! 13 kr. 75 öre och för rysk vara begäres 13 kr. Ärter. Kokärter från Östergötland äro sålda till 22 kr. a 22: 50 pr 165 liter. Al'a spanmålspriser äro beräknade pr 100 kg. Djölmvknadeu har antagit en fastare ka- raktär, och priserna tendera att stiga. Dagens noteringar ställa sig sålunda: M. E. Delbancos noteriegar: Svenskt hvete- mjöl n:r 1 24 kr., n:r 2 20 kr. 60 örn och mr 3 16 kr. 50 öre. Rågsikt 20 kr. 50 öre. Toppmalet rigmjöl 17 kr. 50 öre och sam- målet rågmjöl 15 kr., allt pr 100 kg. Göteborgs ingkvarns-aktiebolags tillvärk- ningar noteras pr 100 kilo: Prima hvetemjöl (Stjärnan) 23 kr. 50 öre. Rågsikt 20 kr. 50 öre; Toppmalet rågmjöl 17 kr. 50 öre och sam- malet d:o 15 kr. 75 öre (incl. säck.) Hvetekli 5 kr. 50 öre och Rigkli 5 kr. 50 öre pr 50 kg. utom säck. J D. Ericson & C:o notera: Hvetemjöl: Bikupan (Bagerimjöl) kr. 25; vanliga märket kr. 24 i 25; Rågsikt 21 kr. 50 öre. Topp- malet rågmjöl 17 kr. 50 öre, sauunalet d.-o 15 kr. 75 öre» allt pr 100 kilo och incl. säck. Snor. Marknaden har under veckan varit lugn vid jämn efterfrågan. Priserna stall» sig, enligt hr Sören Bjerres noteringar, sålunda: Finaste smör 1: 96 å 2: 03 godt d.o 1: 82 å 1: 96 sekunds d:o 1: 55 å 1: 75 Torgpriser i Venersborg den 1 mars 1890. Hvete, pr 10 kilo .................. l,S5 Hvetemjöl, pr 10 kilo ............ 2,40 k 2,so Rig, pr 10 kilo ..................... l,85 dito, pr tunna ........................ 17 kr. å 17,60 Kora, pr 10 kg ..................... l,«0 fafre, pr 10 kilo .................. l,o, ä l.os Arter, hvita, pr 165 liter ...... 17 å 18 kr. d:o d.o pr liter............... 15 are do bruna, pr 195 liter ...... 15 å 16 kr. d:o d:o pr liter ............ 13 i 14 öre Potäter, pr tunna .................. 3 a 4 kr. Smör, pr kilo ........................ 1,,, ä 1,»8 Nötkött, pr 1 kilo.................. 50 å 60 öre Fläsk pr kilogram, färskt ...... 55 å 58 öre Sötrnjölksost, pr kilo ............ l,so Skumost, pr kilo .................. 25 a 30 öre Ägg, pr tjog........................... 75 a 80 öre Fisk: gädda, aborre, pr skalp. 20 k 25 öre gös, pr skalp. ......... 20 i 25 öre Linfrö, pr litar ..................... 9 å 10 öre haniusuniemAttelseb. Göteborgs hors dan 28 februari. I ipunaliaukaa4en rider fortfarande samma affärslöshet, som förra börsdagen. Kö- para vilja ej acceptera säljares fordringar, utan hälla sig tillbaka. Hvete. För prima skånskt hvete fordras 17 kr. För vettgötehvete har enligt dagens officiella notering betalts kr. 16: 25. Kreatursmarknaden. (Meddelad af Exportkonduktörerna Herrar Elieson & Kirrberg, Göteborg.) Newcastle on Tyne den 28 februari 1890. Tillförseln af kreatur till Newcastle denna vecka utgjordes af 2367 nötkreatur och 4308 far. hvaraf 2210 af de förra och 685 af de senare voro frin Sverge och Danmark. Oxar: Handeln oförändrad fast. Får: Marknaden fast med högra priser. Kalfvar: Marknaden god och väntas blifva bittre till instundande påskmarknad. Noteringarna voro, beräknade i Newcastle: För bästa kreatur kr. 1.03—1,13» „ sämre „ „ 0,89-1,031 pr kilo » ftr „ 0,89-1,50? si. vigt. „ kalfvar „ 0,75-1,») Kiel den 26 febr. 1890. Handeln med nötkreatur är här oförändrad. Prisen iro: för bästa kvigor l.oi—1,07 „ unga fota kor 0,91—0.»« „ äldre d:o O.so—0,,, „ feta tjurar O.so—0,«» ' allt pr kg ålagt vigt.__________ Insändt! Då utaf tidningsreferaten öfver riks- dagsförhandlingarne, vid afgörandet af frågan om uppsägning af franska han- delstraktaten, alls icke framgår hvilken ståndpunkt riksdagsmannen för Väne, Flundre och Bjerke i Andra kammaren, intog till denna viktiga angelägenhet, framstäUes härmed en öppen fråga till herr Johansson hvilken åsigt han un- derstödde vid fattandet af detta, enligt vårt förmenande, högst okloka beslut. Valmän i Väne. Tänl pil Lilla WWollen! wäl blifwande »att. fin Maskinist eller fildare kan genast få anställning hos E. A. Venibom. KOMKSUaUEUBL XTti vid Sundals häradsrätt an- hängiga, denne dag började urarfvakon- kursen efter Landthandlaren Jan Fredrik Jansson från Åker är inställelsedag ut- satt att den 22 nästa April, före kl. 12, å tingsstället Östebyn hällas. Venersborg den 19 Februari 1890, På Domareembetets vägnar Lamech Petersson. yrande hast, som ser ut som den vildaste Vfede, tills den slutligen domnar af och ut- mattad sjunker i armarna pl den bafvande ftröm, som för den bort till sjön. "Så likt ett grymt, oregerligt lynne den ser uti* sade fröken Kingsby tankfullt 'Ack, det borde vara en varning för oss alla.' Här kunde jag ej afhilla mig från att kasta en blick på henne. Uttalade vår förtjusande mo- ralist endast en vacker tanke, eller Hg det djupare betydelse i hennes ord — en mild vink till antagonisterna, som i surmulen vak- samhat stodo pl hvar sin sida om henne? Hon uthärdade med största tapperhet min blick. "Ja, en varning för oss att bortlägga all småaktig vrede", sade hon och vinds sina ögo» rakt mot mina. Lig det nu i deras vaka djup ett muntert trots? 'Jag har sjilf ett fasligt lynne*, sade hon i mild ton. Hon alg pl mig igen. Denna gång låg det tydlig munterhet inom dessa klara glober. Hennes ögonlock darrade lätt och slöt» sig sedan för ett ögonblick. Vattenfallet fylde Carrie med fröjd. Hon sig, hon hörde ingenting utom det Hon blef litet vemodigt stämd, tror jag, därför att hon smög sin hand i min med ett förakt för möj- ligheten att anses ännu vara förälskad i mig, hvilket emellanåt besvärade henne. "Det är nästan för mycket, George, icke sant?* sade hon i en ton, som var b viskning här, men hvar som hälst annorstädes skulle varit ett skrik. Bullret frin det fallande vattnet förtog alla andra ljud. Vi slgo pl det med beundran och märkte hur grupperna af vaggande ormbunkar och fina mossor slöto sig intill sidorna af dass klippiga råmärken, som om det gällt lifvet, och böjde sina under- gifna hufvuden för dess jättestam. Betagna af dess storhet gingo vi tillbaka samma väg och rodde snart muntert öfver sjön igen mot Glenaviken, där drottningstugan stod, och där vi, såsom Carrie varit nog vän- lig att nämna, skulle fl landa och tillfreds- ställa var matlust "SI djup sjön ser ut", sade Muriel muntert Hon böjde sig öfver båtkanten i en behag- full ställning och lät sina fina fingrar glida öfver vattnet Här är nästan den djupaste delen af sjön, fröken", sade James i det han en enda gäng nedlät sig att uppmärksamma henne, di Car- rie syntes fördjupad i tankar — "här eller en smula längre ned. Trehundrafemtio fot inalles har man sagt mig, fröken — djupare än något kyrktorn är högt* Här märkte han med fröjd, att Carriea intresse för håna samtal var väckt, och hans vackra irländska ögon fingo eld, dl han flyttade sin vinliga blick frin Muriel till henne. 'Det skulle dröja fjorton dagar eller tre veckor kanske, innan man kom till botten af den', sade han till Carrie med ett skälmaktigt skratt, fullt af visshet om, att hon skulle deltaga däri. Hon gjorde det också. "An, här ir stugan!" sade Muriel, di vi rott förbi Darby's trädgårdar och väl kommo in i den vackra Glenaviken. "SI liten, men hvilket vackert tak I" Det fans en liten landningsplats, vid hvilken vi gingo i land och promenerade upp att bese den landtliga, men förtjusande b viloplats, earlen af Kinmare anordnat It hennes majestät vid hennes enda besök pi Irland. Minne ej en stor del af sista årens blodsutgjutelse skulle afvändts, om detta besök upprepats, och en smula kärlek visats det varmhjärtade folket? Det är en alltför olycklig fråga att fullfölja. Vi lämnade den alltså och gingo upp till den stuga, där hennes majestät it lunchen ir 61 — "precis tjugotvå Ir sedan*, sade James, dl vi lämnade biten. Vi gingo rundt omkring stugan och beun- drade genom fönstren, som ej hade luckor, de vackra rödrandiga oretonnetapeterna. pi salongsväggarne och alla de utvalda småsaker, som ligo här och hvar i rummet. Det lig någonting obaskrifligt ödsligt i den, hvilket endast förhöjdes af föreställningen, att den Hg där, putsad och utsirad under förväntan pl någon, hvars ankomst var tvifvelaktig. Cre- tonnen vi slgo pi var ny — en täck prydnad för väggarne, men ovärdig en drottning. Pi hennes tid voro de beklädda med ljusröd satin, kantad med gult taft; si sade James. Dl jag insåg, att hunger förvärrar alla onda känslor,' föreslog jag nu lunchen i en ton, som ej tålde att leka med, och snart var en liten läcker måltid utbredd framför oss pl en bred grisremsa. Vi utbredde oss själfva framför den och började på. • Det var en förträfflig lunch som skulle värkat under, men somligt folk står utom alla vänliga inflytanden. Jones, det sägas till hans beröm, tinade upp litet for champagnebubb- lorna, men Brooke förblef dyster intill slutat. Hur det var, förlorade jag min tro pi Brooke. Och nu upphörde äfven solskenet. Det gick sin väg, för att ej komma igen Hvart hade det tagit vägen? Kanske bakom det där ofant- liga, mörka molnet, som nu hängde tungt och atorartadt öfver Tonies hufvud. "Det ser ut som en stormby*, anmärkta jag tillfälligtvis, hvarpl alla klädde pl sig och flydde till biten. Carrie, som är en ytterst energisk person, var den första att stiga i den. "O, jag hoppas, att det inta blir mycket rägn", sade fröken Kingsby, som innu stod kvar vid båtkanten, 'Kantra bitar någonsin i de här sjöarne?* Hon frågade detta oroligt, i det hon vände sig om och sig upp till Brooke, med en förtröstan till hans svar, som jag trodde innebära någon ömhet Hon flyt- tade sig närmare honom och lade med en vacker, halfförskräokt åtbörd sin hand på hans arm. Det gick en ilning genom honom, och han kände sig starkare än vanligt vid denna lätta beröring. "linej — visst inte I* sade han lugnande. "Ni får ej ens ett ögonblick känna er olycklig. Det fina ingen fara: jag skall vara nära er.* Han rodnade och lät i ett ögonblick af hän- förelse sin hand falla ned pl hennes, som | hvilade pl hans arm. Tryckte han den? Jag gaf noga akt pi honom, och si gjorde Car- rie, man ingen af oss kunde vara säker, di vi jimförde vira iakttagelser. 'Det fins ingen fara alla*, sade han, och hans röst darrade af glad rörelse. 'Ni ir di beredd att svära på, att ingen någonsin drunknat i denna sjö*, inföll Jones med ett sardoniskt skratt. 'Jag är åtminstone alltid beredd att mildra en dams farhågor*, genmalte Brooke. "Äfven på sanningens bekostnad?" frågade Jones envist Jag kunde se, att han var utom sig. Åsy- nen af da sml fingrarna, som klämda om Brookos arm, var mer in han kunde tila. Hur det var, kände jag deltagande for honom. "Hvad har sanningen att göra med det?" frågade Brooks harmset, men osäkert "Med er försäkran? Ingenting", sade Jones. 'Senast forlidet ir drunknade tvl män ej långt härifrån.* Han gaf Muriel en förkrossande, men ängs- lig blick och sprang hastigt förbi Brooke ned i biten. 'Hör hit, gif nig en iral* ropade han högt till en af båtkarlarna, som om han velat säga: "Hör hit, gif mig ett svärd att falla på." "O, herr Jones, inte ännu!" ropade Muriel, i det bon lutade sig emot honom och räckte ut a» hand. Hon hade öfvergifvit Brooke» stöd och syntes nu hafva satt alla sina for- hoppningar pl säkerhet till den förkrossade I Jones. "Inte förr än ni hjälpt mig till min platt*, sade hon riktigt ängsligt. "Nej, nej, herr Brooke, ni kinner ej så väl till dessa sml bitar, som herr Jonas, och jag har ofta hört, att de lätteligan kantra. Heter det ej sa, herr Jones? Onr lii ej har något emot att Ulla min kappa ett ögonblick*'— med en blick pl Brooke, — "si tror jsg, att jag vill bedja herr Jones placera mig säkert på kudden därborta. Jag kan anförtro mig helt och hållet åt honom", med en blick pl Jones — den trefaldt sälle Jones! "Vet ni* — hon bäjde sig fram, för att räcka sin hand till Jones och lämna dan i hans under dan sälla stund det drog ut för henne att långsamt sluta sin mening, "vet ni, di jag stiger ned i biten, känner jag mig alltid hufvudyr.» Detta var för mycket för Jonas, det kunde jag se; han blef ocksi hufvudyr. Fruktande, att han skulle falla frarnstupa i hennes armar, föll jag djärft i samtalet, i afsikt att åter- ställa jämvikten. "Kinner du dig någonsin si dir, Carrie?* frågade jag i en ton, som jag hoppas var utan dold mening. Men hvem kan narra sin hustru?* 'Det gör mången», sade hon med en röst, som ej tillät någon motsägelse. "Så det gläder mig, att jag ej är den enda poltron i skapelsen*, sade fröken Kingsby, leende It Jonas, som nu syntes strilande, och i det hon lätt sprang i biten, slog hon sig ned på platsen näst intill mig, med en suck af omisskännelig lättnad. (Forts.)
