DE PROTESTANTISKA LÄNDERNA. 25
hufvuddogm eller i en mindre viktig dogm afvikande lära (såsom waldenströmare m. fl.), men som ej kunna eller vilja vinna utträde ur statskyrkan. Dessas barn kunna ej fritagas från undervisning i statskyrkans lära, och det är ofta föräldrarna intet annat val öfrigt än att antingen tiga med sin egen trosuppfattning, tills barnen blifva större eller också i hemmet systematiskt utplåna eller omgestalta en del af de i skolan mottagna religiösa lärdomarna, i förra fallet till föga båtnad för förtroligheten i samlif mellan föräldrar och barn, i det senare till ej mindre skada för enheten och lugnet i barnets utveckling samt för respekten för skolan.
Om möjligt pinsammare måste den obligatoriska kristendomsundervisningen vara för de föräldrar, hvilka hafva en annan lifsuppfattning än den under kristendomstimmarna framstälda och som anse, att det ligger en fördärflig dubbelhet i den konfessionella statsskolans undervisning, då lagbundenheten i naturen och människolifvet under den ena lektionen inskärpes och under nästa lektion förnekas. Sådana föräldrar mena, att barnen äro utsatta för faran af intellektuell förslappning som följd af detta oupphörliga skiftande af ståndpunkt och för den ännu större etiska faran, att under kristendoms timmarna höra de största kraf uppställas, understödda af gudomlig auktoritet, utan att de i lifvet se allmänna och ärliga försök göras att fylla dessa kraf. De frukta för, att barnen på detta sätt skola lära sig taga allvarliga fordringar lätt, lära att från barndomen gå på ackord med hvad som förkunnas som sanning och plikt.
Både varmt troende kristna, som antingen icke önska barnen uppfostrade i statskyrkans dogmer eller som önska kristendomsundervisningen anförtrodd endast åt personligt och innerligt troende kristendomslärare eller som hysa båda dessa önskningar, och fritänkare af olika slag lida tvång till sitt samvete under de bestående förhållandena. Och de fråga ungefär så: Böra icke fader och moder få bestämma öfver sitt barns religiösa uppfostran, så att barnet ej påtvingas en undervisning, som af föräldrarna ogillas och ofta motarbetas? Borde icke de kommande medborgarnas uppfostran i sanning i stället för i skrymteri, i helhet i stället för i halfhet, i frihet i stället för i tvång, i innerlighet i stället för i ytlighet
