Då han supit över midnattstid
Supa klockan över tolv,
leva bland förryckta!
Jorden är mitt kammargolv,
solen är min lykta!
Jag bryr mig om ingenting,
blott att hjärnan löper kring,
||: löper kring, :||
||: löper kring, :||
Intill dess hon domnar,
Och jag fattig somnar.
I min farfars gamla rock
(hål uppå armbågen)
står jag bland en lustig flock,
super bara rågen,
tar mig ur de vackra krus
morgon-, middags-, aftonrus,
||: aftonrus, :||
||: aftonrus, :||
och så blir jag röder
som de ägta bröder.
Stode salig far min opp
och mig hörde hicka,
sade han: "Min gosse, topp,
vi sku brorskål dricka!"
'Ja min bror,' så svarte jag,
'drick med mig til ljusan dag,
||: ljusan dag, :||
||: ljusan dag, :||
sedan må du ila
åter til din vila!'
Bleve jag en riker man,
finge mynt i pungen,
skulle jag till jul, minsann,
klä mig grann som kungen,
köpa mig, förrn någon tror,
rock och väst och nya skor,
||: nya skor, :||
||: nya skor, :||
och så pung i håret,
och så ur på låret.
Men min strupe vill bli full,
tål ej denna torken.
Guld ej annat är än mull —
gubbar, ta ur korken!
Låtom oss i ro och fred
svälja sista klunken ned,
'||: klunken ned, :||
||: klunken ned, :||
Och oss sedan döda
I det våta röda.