Tre käringer i en backe
| ← Hallidajen |
|
Gamle Johannes → |
| Ur Räggler å paschaser, 1895. På Wikipedia finns en artikel om Gustaf Fröding. |
Dä satt tre käringer i en backe.
å di va vinne å di va skacke,
di peckte finger, di sträckte nacke
å smala geck satt på alla tre:
"å kôrs i jemini, kôrs i jemini, kôrs i je!"
"Å se på hômmen, å se på henne,
han hissar ôpp'a på lagårsränne,
å kôrs i je, tocke stort illänne,
han klapper henne, o je, nä se,
å kôrs i jemini, kôrs i jemini, kôrs i je!"
"Dä här ska ut över hele sockna,
att ho ha gitt sä å han ha lock'na,
å guschelôv, att vi int ä tockna,
nu kösst'en henne, o je, nä se,
å kôrs i jemini, kôrs i jemini, kôrs i je!"
"Jo, di ä söte, jo, di ä ömme,
ôm tocka fal skull int vi kunn drömme."
— "I ä för gamle, I ä för grömme",
mä ett ur skogen dä vrôle te.
"Å kôrs i jemini, kôrs i jemini, kôrs i je!"