Sylvias visa 15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
(Omdirigerad från Under rönn och syrén)
Hoppa till: navigering, sök
←  Vid Sinais fot Under rönn och syren
av Zacharias Topelius
En båge står hög öfver åker och by  →
Sylvias visa 15. Ingick ursprungligen som nr 2 i Ljungblommor, 1870. Diktad år 21 juni 1855. På Wikipedia finns en artikel om Under rönn och syren.



Blommande sköna dalar,
Hem för mitt hjertas ro!
Lummiga gröna salar,
Der vår och kärlek bo!
Soliga barn af luft och ljus,
O jag förstår ert tysta sus,
Blommande sköna dalar,
Hem för hjertats ro!

Säll i syrenens skugga,
Söker jag här mitt hägn.
Rönnarnas dofter dugga
Finaste blomsterregn.
Regnet slår ned i hjertats vår;
Hela dess verld i blommor står.
Säll i syrenens skugga
Söker jag mitt hägn.

Kom, du min vän i skogen,
Kom, vid min sida sjung!
Skogen är evigt trogen,
Våren är evigt ung.
Lifvet förgår som qvällens fläkt;
Evig är vårens andedrägt!
Kom, du min vän i skogen,
Vid min sida sjung!

Älskade blåa öga,
Le som i fordna dar!
Låt hvita rönnen snöga
Blommor på det som var!
Skänk glad åt qvällens dagg din tår!
Vakna på nytt till sol och vår!
Älskade blåa öga,
Le som fordna dar!

Blommande sköna dalar
Stråla af sällhet då;
Klarare våren talar,
Bättre vi den förstå.
Aftonen rodnar, vakan slår,
Stilla en doft ur hjertat går.
Blommande sköna dalar
Stråla sällhet då.