Bäcken (Sehlstedt 1876)
| ← Då man är poet |
|
Fjäriln → |
Bäcken.
Liten bäck, som far
I galopp och sken
Natt och ljusan dag:
Se hvad skutt han tar
Öfver stock och sten!
Jag min tanke har,
Att han har ett par
Bättre ben än jag.
Vildt han störtar ned,
Och det går galant
Genom dal och hed,
Öfver berg och brant,
Genom grind och led.
Inga hinder skys:
Vänta, lilla pys,
Får jag föja med!
Nej! vänd om, vänd om!
Klippan stupar djup
Som en ättestup.
Kom för Guds skull, kom!
Gör som jag en krok!
Du är dödsens lam,
Oförvägne tok,
Om du störtar fram.
Du är ung och yr
Och en lustig fyr.
Som hvar menska vet.
Böjd för äfventyr
Du din ofärd gör.
Och det blir jag vid,
Och mitt råd är det
Att du ser dig för,
Medan det är tid.
Jag förstår ej alls,
Hvad det tjänar till
Att riskera hals.
Här blir klyftans gap
Visst din sarkofag:
Tack för godt sällskap,
Dö, om du så vill!
Det vill inte jag,
I dag!
