Wikisource:Huvudsida

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Välkommen till Wikisource,
det fria biblioteket som alla kan redigera och korrekturläsa.
HSutvald2.svg
Lästips

Ladda ned som epub Ladda ned som pdf Ladda ned som rtf Ladda ned

Verner von Heidenstam

Vallfart och vandringsår är Verner von Heidenstams debutbok med dikter och berättelser som han skrivit under de föregående åren.

Den 26 januari 1888 blev förläggaren Albert Bonnier uppsökt i sitt hem av Heidenstam. Denne berättade att Topelius hade läst några av hans dikter och tyckt om dem och att han också kände Strindberg. När manuset överlämnades lästes det av Karl Otto Bonnier som läste det hemma med makan Lisen: "Genast från första anslaget och till det sista hade vi klart för oss, att här hade en ny och stor diktare uppenbarat sig. Den aftonen blev en av dessa högtidsstunder, som en förläggare aldrig förgäter men som, ack så sällan, förunnas honom!".

När boken publicerades i april 1888 väckte den en enorm uppmärksamhet. Den innebar ett brott med den dittills förhärskande naturalismen och istället för social misär och enformigt industriarbete skrev Heidenstam om njutningslystnad och romantik. Recensenterna hyllade debutanten: Georg Nordensvan skrev om debuten som "den mest lyckade, som de senaste åren förekommit.". Författaren Geijerstam skrev: "Detta debutarbete är i själfva verket af så märklig art, att det med ens gifver författaren en plats bland Sverges förnämsta författare."

Väster om Döda Havet fick jag härbärge i ett ökenkloster. När jag tidigt i dagningen såg ut från burspråket över den livlösa öknen, kom jag att tänka på – människan!

Icke är hon elak. Hon är snarare en stackare, som rör sig med stora ord, men som ingen kan lita på. Ju mer jag funderade, desto mer upphettad blev jag. Slutligen reste jag mig och utbrast högt: ”Hur är det möjligt att icke förakta människan, hur är det möjligt?”

I detsamma närmade sig en ung jude, vars tofflor smällde mot den tomma klostergårdens stenläggning. Han hade enligt bruket en rund filthatt och en svart hårlock vid vardera tinningen. I ena handen höll han Josephus' Judarnas Historia, i den andra en tänd hornlykta. Men lappade voro kaftanens ärmar, tofflorna slitna. Redan på avstånd började han vinka mig, men avböjande skakade jag på huvudet.


HSBild.svg
Utvald illustration
(Inuit i kajak) huvudet vänt halvt bakåt för att speja efter vågen

— — "Hufvudet vändt halft bakåt för att speja efter vågen." — —
Illustration av Otto Sinding ur kapitlet Kajaken och kajakredskapen i Eskimålif av Fridtjof Nansen

Icon of three people in different shades of grey.svg
Deltagande
Fakta och referensmaterial
Facklitteratur  Historiska dokument  Kokböcker  Lagar och författningar
Wikimedia-logo.svg
Wikisources systerprojekt

Wikimedia Community Logo.svg Meta-Wiki, om wikiprojekten

Commons-logo.svg Commons, bilder och media

Wikispecies-logo.svg Wikispecies, artförteckning

Wikipedia-logo.png Wikipedia, uppslagsverk

Wikibooks-logo.svg Wikibooks, läroböcker och manualer

Wikiquote-logo.svg Wikiquote, citatsamling

Wiktionary-logo-sv.png Wiktionary, ordbok

Wikiversity-logo.svg Wikiversity, kurser och utbildningar

Wikivoyage-Logo-v3-icon.svg Wikivoyage, reseguide