Carl von Linnés resa till Skåne 1749: 12 augusti

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←   11 augusti
Carl von Linnés resa till Skåne 1749
av Carl von Linné
13 augusti  →


Augustus 12[redigera]

Sädesbärgningen är merendels uti särskilde provincier åtskillig. Vid Örebrotrakten lågo banden i kors på krakarne. I Småland ligga nekarne på kraken alla åt en sida och över varandra. På Dal häftas 2 och 2 band tillhopa och sättas på störar, så att var krake håller 16 à 20 par nekar. I Östergötland ställes banden långs åt på åkern. I Österbotten lägges alla kärvarne omkull, så att axen ligga i ett centro och täcka varandra, samt ett upp ned vänt band, som täcker allt. I Västmanland sättes 4 band perpendikulärt med hoplutande ax, det femte bandet bindes emot stubben och utsprides med axen omkring de andra eller omgjordas mittpå och hopvrides vid stubben. Det vore artigt, om alla bärgningssätten i Sverige beskrevos med orsakerna, varföre vart och ett vore det bästa på sin ort, att man därav kunde få några lagar i vetenskapen, att säden, som om sommartiden väl vuxit igenom den Högstes välsignelse, måtte under bärgningen icke fördärvas igenom lantmannens okunnighet.

Västmanland[redigera]

Biskop Kalsenii vackra bibliotek besågs i Västerås, som var värt en sådan man. Här var ock en ansenlig samling av theologorum porträtter, som mycket illustrerade historiam litterariam av ett teologiskt bibliotek. Medicinska fakulteten i Uppsala bör hembära denna hedervärda biskopen evigt pris, som till vetenskapen gjort ett så vackert testamente (obiit 1750, decemb. 24, peripneumonia). De åtskillige stipendier och testamenter, som äro givne vid akademierna hava mycken nytta, emedan därigenom många fattiga ingenia, vilka eljest av armod skulle förkvävjas, bliva uppdragna till rikets heder, vetenskapens uppkomst och deras egen förmån; ty bör ock världen dem evigt pris, som sådant gjort till pios usus. Vid denna betraktelsen stannar jag i förundran, att ingen dödelig ännu tänkt på att inrätta stipendier till själva vetenskapernes fortkomst, igenom vilka ungkarlar, som redan kommit till någorlunda mognad i vetenskaper, kunde hava tillfälle att med mannavett bese vitt avlägsne länder och själva natursens högskolor. Om någon, som älskade dygd och vetenskaper och därtill med hade råd och lägenhet att göra ett stipendium om 1000 dalers silvermynts årliga intresse, på vilket en mogen karl uti naturkunnigheten kunde skickas ut vart tredje eller fjärde år på en resa till fjärran länder utom Europa, att där beskriva inbyggarnes levnadsart, seder, konster, stenar, örter, djur, fåglar, ormar, fiskar, insekter och kräk, landets situation, strata terræ, ekonomi med djurfänge, fiskfänge, boskapsskötsel, köksinrättning, husmedicin, commercie, geografi, fysik, historia, antikviteter med mera, som den resande stipendiaten borde utgiva efter sin hemkomst, så ser jag klarligen och ofelbart, att ingen dödlig kunde hos eftervärlden med mera heder och allmänt lov in och utom riket göra sig odödlig och ingen mer upphjälpa allehanda nyttiga vetenskaper för det allmänna bästa, allenast därill alltid valdes en sådan stipendiat, som vore skickelig och därtill vuxen. Men jag måste lämna dessa höga vota till eftervärlden, helst som det icke lärer yppa sig i min tid.

Trampgräset Fl. 322 gjorde de avbärgade åkerfälten helt bruna, där som rågen hade stått, men icke så efter kornet, så att de små fåglar fingo efter människorna här även så tillräckelig skörd (Baron Bielke: Act. Stockh. 1750) som de, fast desse varken så eller skära eller samla i ladorne, ty denna bovetesåkern har Skaparen bestyrt åt dem.

Solblomman, snart sagt det största blomster i naturen, fröjdade sig nu högeligen mest vid alla bondehyddor, som för 100 år sedan endast kunde trivas vid de kongligas palais och i de präktigaste trädgårdar.