Carl von Linnés resa till Skåne 1749: 4 augusti

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←   3 augusti
Carl von Linnés resa till Skåne 1749
av Carl von Linné
5 augusti  →


Augustus 4[redigera]

Ryssby kyrka hade på södra sidan många ätteplatsar. Regn, som i dag öste ned, hölt oss kvar hos kyrkoherden magister Johan Collin.

Äsping Fn. 261 är en i Småland tämmelig allmän orm, som giver ibland alla svenska ormar de giftigaste och merendels dödliga bett. Densamma ormen har jag i all min tid efterfrågat, efter han ej varit av någon auktor beskreven. Änteligen sände herrprosten Ulmgren i Angelstad en sådan orm till mig, och sedermera magister Kallenberg tvenne stycken dylika, varigenom jag fick tillfälle att beskriva densamma uti Vet. Akademiens Handlingar 1749, p. 246, t. 6, f. 1, 2. Ormen är föga över ett kvarter lång, tjock som minsta fingret, har mycket spetsig stjärt och liknar en unge av en huggorm eller Vipera. Färgen är merendels rödaktig, men på ryggen är han färgad med ett sotaktigt taggband. Huvudet är mycket nedtryckt med en sotfärgad hjärtformig fläck, men framvid nosen äro sex vitaktiga fläckar ställde nästan uti en halvcirkel. Översta läpparne äro liksom med ett vit såg utmålade. Ögonen äro helt små. Näsborrorna stå på sidan. Kroppen är ovanpå beklädd med 21 rader ganska små, avlånga, trubbiga fjäll, av vilka vardera hava en upphöjd reffla. Huvudet har frammantill emellan ögonen ett stort hjässefjäll och tvenne stora bakom detsamma. Ögonlocken hava vardera ovantill tvenne stora fjäll, och många små fjäll ligga emellan nosen samt hjässen. I munnen har han många små tänder, men ovantill sitta 2 stora tänder på vardera sidan utom de förra, vilka kunna tillbakadragas som en kattklo. Yttersta leden på stärten har ovanpå sig en helsvart fläck. Denna orm definieras, att han är en Coluber scutis abdominalibus 150, squamis caudealibus 34. Jag har funnit ormen även i Uppland, men han är där icke så namnkunnig.

Tenthredo cursitans får jag tills vidare kalla ett insekt, som lopp tämmeligen mycket på gamla vägar i Ryssby. Corpus cinerum, nebulosum, magnitudine pediculi majoris. Os maxillis denticulatis instructum. Antennæ capillares, longitudine fere corporis. Alæ deflexæ, quattuor, quarum superiores hyalini (aquei coloris), macula marginali subviridi puncto nigro. Duæ alæ minores dorso incumbentes, hyalinæ, aveniæ. Abdomen ovatum, molle, tumidum. Pedes pallidi. Detta insektet är någorlunda likt till formen med Cicadis Fn. 644, men som det har käkar och icke någon inböjd snabel, kan det icke räknas ibland cicadas. Icke får jag heller föra det till gryllos, ty det hoppar icke, och punkten i vingkanten kommer överens med hymenopteris, fastän jag icke märkte någon tagg i stjärten. Det var därutinnan nog olikt med andra av detta slaget, att vingarne voro nedböjde som på en phalæna.

Asilus maximus fanns på gamla svedjor. Corpus nigrum, at segmenta abdominis 4, 5, 6 9, supra albida. Caput barbatum, albidogriseum. Rostrum canaliculatum. Labio superiore brevissimo, subulato. Lingua rigida, setis duabus, lateralisbus, flexilibus. Detta insekt var det största jag sett i Sverige av det slaget, och liknade mycket Asilum Fn. 1034.