1. Ditt namn, o Gud, jag lova vill
Och utan ände prisa;
Förläna själv din nåd därtill
Och bästa sättet visa.
Min Konung, jag vill stadelig
Upphöja och berömma dig
I alla mina dagar.
2. Du, Herre, stor och lovvärd äst,
Din makt har ingen ända;
Ditt majestät vi spörje bäst,
När vi vår tanke vända
Till dina verk att dem bese,
Som med vår undran alltid ske
Men kunna ej begripas.
3. Jag tala skall om dina råd,
Ditt välde, dina under,
Din härlighet, din stora nåd,
Din vishet alla stunder.
Din godhet skall av våra barn,
Din rättvishet av barnabarn
Förkunnas och välsignas.
4. All världen och vad du har gjort
Förtälja skall din ära:
Att du är mild, skall bliva sport,
Och alle skola lära
Och se, att du förbarmar dig
Mot all din verk men synnerlig
Mot dina barn och vänner.
5. Av evighet ditt rike var,
I evighet det bliver;
Det hägn du fädren givit har
Du än åt barnen giver.
Du alla dem som lida men,
När deras hopp och tro är ren,
Väl hjälper och försvarar.
6. Du låter i ett ymnigt mått
Din godhets gåvor flöda
Till allt som kropp och liv har fått
Och väntar av dig föda;
Du låter upp din milda hand
Och mättar allt i alla land
Med gott behag och nöje.
7. Du är när dem som älska dig
Och med allt allvar frukta;
Fördärvar ej evinnerlig,
När du dem nödgas tukta.
Du hörer dina frommas rop
Och friar från de ondas hop,
Som snarlig blir till intet.
8. Du rättvis är, o Herre Gud,
I alla dina vägar,
Och heligt är ditt ord och bud,
Som själv du vara plägar;
Ty skall min mun och allt det kött
Som varit har och än blir fött
Dig utan ände prisa.