Drömmen

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Fredrika-Dagen
Drömmen.
av Elias Sehlstedt
Fiskare-Sång  →
Ur Norrlands-Blommor af --dt utgiven 1832


[ 23 ]

Drömmen.


Högt solen stod på bergets topp
Med rosenfärgad kind,
Och blomman slog sitt öga opp
För kärlig morgonvind.
Jag hornets skall i lummig skog
Ur fjerran hörde än:
På munter jagt Alexis drog,
Jag bad: ”kom snart igen!”

I dalens lugn jag satt mig ned
Och band en krans så skön,
Och lärkan sjöng, och jag sjöng med
Min enkla morgonbön,
Och bäcken slog dertill så gladt
Sin silfversträng, och log
Åt eko, som på berget satt
Och ljudet återtog.

Men kransen, färdig längesen,
Af mång förgätmigej,
Mot qvällen börjar vissna re’n:
Alexis kommer ej.
”Han kom ju dock med eldig blick
Så glad hvar qväll till byss?
Har han nu glömt den kyss han fick,
Den ed han gaf mig nyss?”


[ 24 ]

Uppriktigt sagt, jag drömde så,
Ty allt var blott en dröm:
Alexis stod och lyss uppå
Så tyst och kärleksöm.
Jag spritter opp: i sömn ännu
Alexis hämnd jag svär.
”Hvad fattas dig, hvi bannas du?”
Skrek han. ”Jag är ju här!”