Bröllopsvisa. Publicerad i Filikromen utgiven 1850-1865, sidan 17 i textdelen.
E litta vise ville ja' framstecke
Om en Jöshärs-bonne, Hm! Hm!
Som skulle hålle bröllop åt si flecke,
Som han fälle gjorde. Hm! Hm!
Bröllope stog i dagera tre,
Supe å äte, lefve lusteli:
Fram stog gobber, som skulle danse,
Som di fälle gjorde. Hm! Hm!
Ha foll dansa förr — Hm! Hm!
Vet foll hur di gör, Hm! Hm?
På bröllop.
Brura ho va så fin å rar å mulli,
Panna sken som sola; Hm! Hm!
Krona ho had' åf kröseris å selfver,
Som ho fått åf Ola. Hm! Hm!
Selkes-svaletten va bå gul å rö;
Tösera stura, så di kunna dö,
Qvennfolka ga sej levenas öfver
Tåcken fali grannlåt, Hm! Hm!
Hveska i e vrå — Hm! Hm!
Ser foll hur dä ä, Hm! Hm!
Mä brura.
Ändtli for presten; då ble fri handterning,
Gla va hele slägta; Hm! Hm!
Vesst va han gemen, åt å drack å prata,
Men en vet respekta — Hm! Hm!
Falia fägna' va han foll ändå,
Gobben mä nö' på bena kunne stå.
Speleman han spela bruremasch på fela,
Så dä hven i knuta. Hm! Hm!
Grålle stog på två. Ptro! Ptro!
Men lustit ska dä gå, Hm! Hm!
På bröllop.
Brännevine flöt i skåler å i mugger,
Dä va bot för qvarka (hostning). Hm! Hm!
Nattstofva full mä käringer å gobber,
Som i halmen snarka (snarkning). Hm! Hm!
Guter å töser svinga' lustit om,
Knapperst en blunn i deras öge kom.
Ingen om moran had' hunn' te å gispe,
Förrn han feck sej rispen. Hm! Hm!
Gu' vet om jag står, Hm! Hm!
Men lustit ska' dä gå, Hm! Hm!
På bröllop.
