Frida sörjer sommaren

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Om kanalerna på Mars
Frida sörjer sommaren
av Birger Sjöberg
»Havrekungens arv»  →
Ur Fridas bok första upplagan 1922

9. Frida sörjer sommaren.

Skall Frida gråta för att Sommarn dött,
för att den fällde snart sin granna blomma?
Skall Sorgen färga Fridas öga rött?
Det är väl bra, att Höstens dag fått komma.

Den fina astrakan, jag Frida ger,
den har jag tagit utav Höstens händer,
och grann är himmelen som Frida ser,
bak almens galler liksom röda bränder.


Och fast nu Frida såg det bleka blad,
som sakta föll, att aldrig leva mera,
så får väl Frida ändå vara glad,
och inte sitta där och reflektera.

Därovan glimma stjärnor fler och fler,
som silvervita smycken ljuvt de ståta . . .
Skall Frida gråta, fast jag vänligt ber
och snällt och ömt, att Frida ej skall gråta!