Hemkomsten
| ← Göken |
|
Sommarqvällen → |
Hemkomsten.
Der på kullen står min hydda,
Och dess valspråk är: stig in!
Gästfrihet är husets krydda,
Och i dörrn står hustru min.
Hjertat uppå blicken kännes:
Vi ett handslag få till mans.
Gubbens vänner äro hennes,
Hennes vänner äro hans.
Se! der hvimla gård och trappa!
Hör du barnens jubel än:
”Ack! välkommen, söta pappa!
Du var snäll som kom igen.” —
Hjertans gumma! sätt på vatten,
Skänk oss af ditt bästa thé! —
Nu min broder! ta mig katten,
Ta vi oss en panacé.
All din frihet här du eger,
Nu blir du till Jul vår gäst.
Är det icke som jag säger:
”Borta bra, men hemma bäst!”
Här är nattrock, här är pipa,
Trefligt hem och glada rum!
Ungkarl! vill du nu begripa,
Att du länge varit dum.
Nu först mig en längtan bränner:
Blir jag ungkarl längre? Nej!
Jag en tös på Wermdön känner:
Jag far bums och gifter mej.