Lilla Paris
| ← Den första gång ... |
|
Samtal om Universum → |
| Ur Fridas bok från 1922. På Wikipedia finns en artikel om Birger Sjöberg. |
2. Lilla Paris[redigera]
(I sällskap med Frida, som lojt lagt sig i gräset, betraktar han från andra sidan viken deras stad en söndagsmorgon. Anställer därvid jämförelser med Paris och gläder sig åt, att deras stad endast på ytan liknar den stora världsstaden, men är bättre till sin inre karaktär. Frida lyssnar tämligen förstrött.)
Frida! »Ja!»
Frida! »Jaha!»
Se, staden flaggar! Dukar sväva, sommarns vindar dra.
Böljor blå,
de kryssa och slå
kring svarta skutor, guppande, med ved och bräder på.
Den staden, svept i rosigt dis,
lik pärla i ett flor,
den tycke har utav Paris,
som Rådman sagt och tror!
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris!
Allvarsam
blickar där fram
vår kommunala Fattiggård med ankor på sin damm
Rosigt ljus
på Sparbankens hus;
markiser fladdra vilt och skönt vid blåstars ryck och sus.
Så lugn, förutan rök och tjut,
Fabriken sova får.
Vårt Föreläsningsinstitut
bal gröna buskar står.
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris.
Lövad båt,
pustar med ståt;
ur sidan sprutar vattnet blankt och plaskar efteråt.
Ljust ett par,
sommarklätt drar
på bron uti ett gullgult moln — röd parasoll hon har!
Är det en bild utav Paris,
nog är den blid och still!
Därovan på sitt enkla vis
hörs svenska lärkans drill.
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tinrande i sommarns friska bris.
Frida! »Ja!»
Frida! »Jaha!»
Tänk, ifall plötsligt franska vindar börja kring oss dra!
Frida satt
fager, fast matt,
med mjölig kind och blodröd mund och mörkögd som en natt.
Vid häckens lila blomsterskog,
där klang mitt kärlekstal,
där stod jag skön, men ledsamt nog
så slapp uti moral.
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris.
Väl som är!
Lycklig som är!
Vår stad, till ytan lik Paris, har ej dess karaktär.
Skön till form
men fjärran all storm,
revolution, soldaters tramp och hopars vilda gorm.
Där släpas ej vid facklors brand
med blåst i yvigt hår
vår Rådman ut av bödelns hand
en natt när trumman går.
Lilla Paris,
Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris!