1.
O du bittra sorgekälla,
O du usla syndakropp!
Ho skall hjärtat tillfredsställa?
Ho skall rätta sinnet opp?
Ho kan frälsa mig ur nöd?
Gör det, Jesu, för din död.
Ryck mig ut ur världens snara,
Öppna mig din himmel klara.
2.
Herre Gud, jag var kullslagen
Och av satans råd förstörd,
Av hans onda hop bedragen,
Av hans arga list förförd.
Men din milda nådeshand
Sönderslet hans grymma band.
Jesus haver för mig kämpat
Och hans makt för evigt dämpat.
3.
Fader, ack, hur kan jag tänka
Utan sorg och häpenhet
På de synder som mig kränka
Och mitt hjärta med mig vet;
Då jag lust till världen fick,
Bort ifrån ditt anlet gick
Att en träl av synden bliva,
Då jag dig bort hjärtat giva?
4.
Ack, vart hade jag dock lupit
I min dårskaps överdåd?
Öppnat var mig avgrundsdjupet,
Men min själavän fann råd.
Med sin nåd han väckte mig:
Syndare, besinna dig!
Vill du så Guds rike sälja
Och så flyktig lust utvälja?
5.
Ack, det gör mig hjärtans kvida,
Att så djupt jag fallen är.
Jesu, i din öppna sida
All min tillflykt jag begär.
Med ditt helga dyra blod
Styrk i stridens stund mitt mod.
För din hårda död och pina
Skänk mig, Jesu, glädjen dina.
6.
Medan du mig unnar leva,
Vill jag med din Andes kraft
Mig ej mer i snaran veva,
Där mig synden fången haft.
Låt din Ande med mig stå,
Att jag rätt må vägen gå;
Låt mig bland de frommas skara
Få hos dig i glädjen vara.
