1.
O Jesus, jag häpnar för kärleken stora,
som gjorde, att du kom till jorden ned
och ville din härlighets glädje förlora,
att jag skulle vinna en evig fred!
När du en blick mig gav
in i din kärleks hav,
synden vek ur min håg,
dig blott jag såg. 2.
Mot synden bor evigt ett hat i ditt hjärta,
du är ifrån syndare skild och ren,
dock sänkte du dig i dess nöd och dess smärta,
att upphämta själen, din ädelsten.
O, vilka styng du fick,
när du bland törnen gick,
när du på dödens stig
liv vann åt mig! 3.
Men nu har du vunnit och bundit i banden
vår bittraste ovän, som stungit dig.
Nu har du förlossat de suckande landen
och upplåtit frihetens dörr åt mig.
Skulden du sänkt i grav,
bojan du lyftat av
och i din segerskrud
smyckat din brud. 4.
Du lever, i döden du gick att oss frälsa,
och döden för evigt du dödat har.
Du bjuder oss komma och finna vår hälsa
i öppnade salighetskällan klar,
där från mitt syndasår
rening och bot jag får,
där jag Guds barn får bli,
där jag blir fri. 5.
Du lever: med dig skall jag leva och vinna;
det gamla förgått, du gör allting ny.
Låt mörkrets onyttiga verk då försvinna,
låt köttets begär för din Ande fly!
Du vare mitt begär,
du vare ständigt när,
tills jag evinnerlig
åskådar dig!
