Oktober (Wirsén)
|
| "Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader |
När blid septembermånad gått,
Förgängelsen är inne,
Förstörelsen har spiran fått,
Azuren är ett minne,
Naturen är en griftestad,
En färg få trädens fallna blad
Af gult och af cinober,
Ty kommen är oktober.
Väl är det skumt och ödsligt väl,
När allt af höst är färgadt,
Men värre är, när någon själ
Sin sommar själf förhärjat.
Bland vissna löf af flyktad tro
Är farsotshärd och giftigt bo
För smittande mikrober
I andarnes oktober.
Och sprids den smittan vidt omkring
Och ostörd allt får härja,
Och oskuldsfullt är ingenting,
Och intet rent att berga,
Då vissnar allt, då slår den stund,
När skälfva fattar jordens grund
Och himlahvalfvets glober
I skapelsens oktober.