Sångläraren (Sehlstedt 1867)
| ← Bed, kämpa, vill |
|
Bokmalen → |
Sångläraren.
Lilla fogel, qvittra!
Jag skall ej förbittra
Stunden som du valt och ensligt sjunga vill.
Jag skall tyst här sitta
Lyssna blott och titta,
Lära, om jag kan, din Visbok utantill.
Fast du ej det vetat,
Mången qväll jag setat
Liksom nu förtjust uti din sångmethod.
Jag dig blef förbunden,
Om du här i lunden
Tog mig till elev och hade tålamod.
Lilla fogel, svara!
Jag skall flitig vara,
Och med håg och med din läraretalang
Snart jag lär mig tonen,
Om vid sånglektionen
Lilla bäcken slår sitt ackompanjemang.
Du min sång skall rätta,
Mödan underlätta
Om min bariton vill komma i beknip.
Svårast blir att drilla
Och få ton att trilla
Lätt och gratiöst som dina kyp och kip!
Jag mig gläder redan
Att jag framgent sedan
Kan ge klang och lif och naturfriskhet åt
Mina visor näpna.
Då skall verlden häpna
Att jag mig så väl förstår på foglalåt.
Mina snille-alster
Sjungas då från Falster
Hela backen opp mot Avasaxas sol.
Sjelf kritikens penna
Nödgas då erkänna,
Att det var en hund uppå en basfiol.
Låt all tvekan fara,
Låt oss börja bara:
Ord och afsked innan aftonsolen släcks!
Jag hvar qväll är ledig:
Ha vi saken redig,
Topp! så kommer jag hvar afton klockan sex.
