Segel-sång (Sehlstedt 1861)
| ← En Sikters missöde |
|
Visa → |
Segel-sång.
Kula i, lilla vind!
Knuffa på, lilla våg!
Jag blir varm om min kind,
Jag blir glad i min håg,
Då det hviner i tåg.
Hör jag vindens concert,
Blir jag uppskojad tvärt.
Jag blir ungdomligt frisk,
Jag blir rigtigt en fisk
Uti hufvud och stjert.
Och hur innerligt väl
Mår ej hela min själ,
När som vågornas dopp
Duggar öfver min kropp —
Och kantinen slås opp!
Hvad är landet emot
Denna böljande fjärd,
Denna guppande färd
Uppå vänskaplig fot
I aborrarnas verld;
Då det stramar i skot,
Då det knakar i köl —
Lite upprymd och knöl?
Det var rätt, Cajsa, blås!
Se god afton herr Mås!
Stopp maschinen, förlåt,
Akta sprit på min båt!
Basilisk!
Du tar fisk,
Så det rigtigt förslår —
Opp med korken, gutår!
Sjön har i sig bestämdt
Något sugande jemt
Om man går för en schlör,
Eller ligger på svaj,
Blir man rigtigt en haj
Efter hvetbröd och smör,
Efter fårbog och kalf,
Och en half.
Och små böljor de gå
Rundt omkring och se på,
Med sin ljufliga röst
Och små kullriga bröst.
Och jag rår icke för
Att jag gör, som jag gör:
Skål, förtjusande Mör!
Hvar är gubben Neptun?
Han är nere hos frun
I sin himmelsblå sal.
Uti fullaste mått
Tömmer jag min pokal:
Klang för vågornas drott!
Blå är himlen och klar:
Sol och vänskap och sång,
Och en Sherry så bon
Och så rar.
Båten gungar och går,
Bacchus purprat vår kind:
Skål, hvar susande vind!
Skål, J lekande böljor, gutår!
