Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 518.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
514 Rechabiternas lydnad. Propheten Jeremia. Cap. 34, 35.

stund genom ett dylikt offer af en kalf, som på samma sätt delades, gifwit ett tecken till förnyelse af förbundet med Gud. Men då de nu återwände från sina löften till sina gamla synder, så låter Herren förkunna dem, att de skola gifwas i fiendernas händer till att sönderstyckas, såsom deras offerkalf hade blifwit sönderstyckad. Förbundet blef ett wittnesbörd emot dem.

21. Och Zedekia, Juda konung, och hans förstar skall jag gifwa uti deras fienders händer, och i deras, som efter deras lif stå, och i konungens härs händer af Babel, hwilken nu ifrån eder afdragen är.

22. Ty si, jag will befalla dem, säger HERren, och skall åter låta dem komma inför denna staden, och de skola strida emot honom, och winna honom, och uppbränna honom i eld; och jag skall föröda Juda städer, så att der ingen mer bo skall.

35. Capitel.

De Rechabiters ståndaktighet.

Detta ar det ord, som af HERran skedde till Jeremia, i Jojakims, Josia sons, Juda konungs tid, och sade:

2. Gack bort uti de Rechabiters hus, och tala med dem, och haf dem in uti HERrans hus uti en kammare, och skänk dem win.

Rechabiterna härstammade ifrån Jonadab, Rechabs son, som lefde i konung Jehu tid, omkring år 884 före Christi födelse, och hade tillhört Keniternas stam. 1 Chrön. 2: 55. Af samma stam war äfwen Jethro, Moses swärfader. De woro icke Israeliter, men bodde stundom bland Israeliterna såsom wänner, sedan de emottagit tron på Herran, Israels Gud. Denne Jonadab, Rechabs son, som lefwat omkring 300 år före Jeremia, hade gifwit åt sina barn och efterkommande en lag, att de skulle lefwa såsom wandrande herdar, utan åkerbruk och utan fasta boningshus och aldrig dricka win. Nu bodde sådane Rechabiter i Jerusalem i Zedekia tid såsom flyktingar, och ännu lydde de troget sin stamfaders lag.

3. Då tog jag Jaasanja, Jeremia son, Habazinia sons, samt med hans bröder, och alla hans söner, och hela de Rechabiters hus;

4. Och hade dem in uti HERrans hus, uti Hanans barns, Jigdalja sons, den Guds mannens kammare, hwilken wid förstarnas kammare är, ofwanför Maaseja, Sallums sons, dörrwaktarens kammare.

I tempelgården, som ock kallades Herrans hus, war en stor mängd kamrar i byggnaderna deromkring för prester, Leviter och andra, som tillhörde tempeltjensten. I en sådan kammare infördes Rechabiterna.

5. Och jag satte de Rechabiters hus barn kannor före, fulla med win, och skålar, och sade till dem: Dricker win.

6. Men de swarade: Wi dricka intet win, ty wår fader Jonadab, Rechabs son, hafwer bjudit oss, och sagt: I och edra barn skolen aldrig något win dricka;

7. Och intet hus bygga, ingen säd så, ingen wingård plantera, eller hafwa: utan skolen bo i tjäll i alla edra lifsdagar: på det I mågen länge lefwa i landet, der I uti wandren.

8. Alltså lyda wi wår faders röst Jonadabs, Rechabs* sons, i allt det han oss bjudit hafwer, så att wi intet win dricka i wåra lifsdagar, hwarken wi eller wåra hustrur, eller söner, eller döttrar: *1 Chrön. 2: 55.

9. Och bygga ej heller något hus, der wi uti bo; och hafwa hwarken wingårdar, eller åkrar, eller säd:

10. Utan bo uti tjäll, och lyda och göra allting, såsom war fader Jonadab oss bjudit hafwer.

11. Men då NebucadNezar, konungen i Babel, drog hit upp i landet, sade wi: Kommer, låter oss draga till Jerusalem för de Chaldeers och Syrers här; och så hafwa wi sedan blifwit här i Jerusalem.

12. Då skedde HERrans ord till Jeremia, och sade:

13. Detta säger HERren Zebaoth, Israels Gud: Gack bort, och säg till dem i Juda, och till de inbyggare i Jerusalem: Wiljen I då icke bättra eder, så att I lyden mina ord? säger HERren.

14. Jonadabs ord, Rechabs sons, som han sina barn bjudit hafwer, att de intet win dricka skulle, de warda hållne, så att de dricka intet win intill denna dag, derföre att de lyda deras faders bud: men jag hafwer tidigt låtit predika eder, likwäl hören I mig icke.

15. Så hafwer jag ock tidigt* sändt till eder alla mina tjenare propheterna och låtit säga: Wänder eder om, hwar och en ifrån sitt onda wäsende, och bättrer ebert lefwerne, och efterföljer icke