| 82 | Dina skämd. | Genesis. | Cap. 34. |
34. Capitel.
Dina skämd. Sichem dräpen.Men Dina, Leas dotter, den hon Jacob födt hade, gick ut till att bese det landets döttrar.
Dina, Jacobs enda dotter, utgick nyfiken och oförsigtig, men utan någon ond afsigt, för att göra bekantskap med landets döttrar. Tillfället gjorde frestelsen, och af frestelsen föddes synden. Jac. 1: 14, 15.
2. Då Sichem, Hemors Heweens son, som war det landets herre, såg henne, tog han henne och belägrade henne och förkränkte henne.
3. Och hon låg honom hårdt på hjertat, och han hade pigan kär och talade ljufligen med henne.
4. Och Sichem sade till sin fader Hemor: Tag mig den pigan till hustru.
Sichem, en mägtig man, tog Dina till sig i sitt hus i afsigt att taga henne till hustru. Såsom hedning handlade han hedniskt; men dock handla många, som kallas christna, mycket mera hedniskt än Sichem. Fastän han syndade, så önskade han dock sedan ett ärligt äktenskap, men denna ärlighet saknas hos många döpta syndare.
5. Och Jacob förnam, att hans dotter Dina war skämd, och hans söner woro med boskapen ute på marken. Och Jacob teg, till dess de kommo.
6. Då gick Hemor, Sichems fader, ut till Jacob, till att tala med honom.
7. I det kommo Jacobs söner af marken; och då de det hörde, förtröt det männerna, och wordo ganska wrede, att han hade gjort en dårskap i Israel och belägrat Jacobs dotter: ty det war icke rätt gjordt.
All synd är dårskap, och ju större synden är, desto större är dårskapen. Detta ord betyder på¨ grundspråket äfwen andefattig, själsswag, wissnad, kraftlös. Synden är själsswaghet, köttets seger öfwer menniskans ande, öfwer samwetet, öfwer den bättre wiljan. Otro är dårdskap; det är dåren, som i sitt hjerta säger: Det är ingen 'Gud till, Ps. 14: 1. Men Herrans fruktan är wishet, och fly det onda är förståndighet, Job 28: 28.
I Österlanden anses det icke blott för föräldrarne, utan äfwen för bröderna såsom en stor wanära, då en syster blifwer förförd. Det är ett märkwärdigt tecken till djupt förfall i wår tid, att ehuru stöld och bortröfwande af penningar och egodelar medför wanära, och en tjuf med rätta blifwer föraktad och straffad, så anser man det icke med så stort förakt och afsky att stjäla hustru och dotter ifrån sin nästa, att bortröfwa deras hjertan, deras oskuld, deras ära, deras samwetsfrid, och draga sorg och olycka öfwer familjen och efterkommande. Härigenom åstadkommes mången olycka, som aldrig kan hjelpas, månget hjertesår, som aldrig kan läkas. Sådana förbrytelser borde derföre bestraffas mycket strängare än någon tjufnad, och brott emot det sjette förtjenar mycket större afsky än brott emot det sjunde budet i Herrans lag. Derföre står också det sjette budet framför det sjunde.
Det war icke rätt gjort. Redan för 4000 år sedan war man så upplyst, att man wäl wisste, att detta icke war rätt gjordt. Hwilka nya frukter af sedlighet, dygd och sann ära har wår tids werldsliga upplysning medfört? Den har märkbart förwillat begreppet om rätt och orätt.
8. Då talade Hemor med dem och sade: Min son Sichems hjerta trängtar efter eder dotter; käre, gifwer honom henne till hustru.
9. Befrynder eder med oss; gifwer oss edra döttrar, och tagen I wåra döttrar.
10. Och bor när oss; landet skall stå eder öppet; bygger och bruker och bor derinne.
Nu hotades Jacobs hus af en stor fara, nu hade hans familj lätt kunnat sammansmälta med landets hedningar, och då hade Israel icke kunnat blifwa Guds särskilda egendomsfolk enligt den höga kallelse, som till detta folk war utgången.
11. Och Sichem sade till hennes fader och bröder: Låter mig finna nåd när eder, hwad I mig sägen det will jag gifwa.
12. Begärer man troligen af mig morgongåfwor och skänker, jag will gifwa, som I begären; gifwer mig allenast pigan till hustru.
13. Då swarade Jacobs söner Sichem och hans fader Hemor och talade bedrägligt, derföre att deras syster Dina war skämd:
14. Och sade till dem: Wi kunna det icke göra, att wi skola gifwa wår syster enom oomskuren man; ty det wore oss en skam.
15. Dock likwäl wilja wi wara eder till wiljes, om I warden oss like, och allt mankön ibland eder warder omskuret.
16. Då wilja wi gifwa eder wåra döttrar och taga oss edra döttrar och bo när eder och wara ett folk.
17. Men hwar I icke wiljen lyda oss och omskära eder, så wilja wi taga wår dotter och fara wår wäg.
Sönerna förde ordet wid detta tillfälle; deras stolta, häftiga sinne tillstadde dem icke att lugnt och moget öfwerwäga hwad de wågade.
18. De talet behagade Hemor och hans som wäl.
19. Och den unge mannen fördröjde
_092.jpg&oldid=342520){kind=link}