| 324 | Leviternas städer. | Numeri. | Cap. 35. |
må fly derin:* derutöfwer skolen I ännu gifwa dem twå och fyrtio städer; *5 Mos. 4: 41, [et]c. Jos. 20: 2, [et]c; cap. 21: 3.
Dessa fristäder woro endast ämnade för sådana personer, som utan föresats begingo ett dråpslag.
7. Så att alla städer, som I gifwen Leviterna, blifwa åtta och fyrtio med deras förstäder.
8. Och skolen gifwa dem mer af dem, som mycket ega ibland Israels barn, och mindre af dem, som mindre ega: hwar och en efter hans arfwedel, den honom tillskiftad warder, skall gifwa Leviterna städer.
9. Och HERren talade med Mose och sade:
10. Tala med Israels barn och säg till dem: När I kommen öfwer Jordan in uti Canaans land;
11. Skolen I utwälja städer, som fristäder skola wara, deruti fly må den, som någon med wåda ihjäl slår.* *5 Mos. 19: 2, [et]c.
12. Och skola sådana fristäder wara ibland eder för blodhämnarens skull; att han icke skall dö, som dråpet gjorde, intill dess han hafwer ståndit till rätta inför menigheten.
Blodhämnaren, på Hebreiska Goel, som betyder lösare. Den som inlöste ett jordagods, kallades äfwen Goel. 3 Mos. 25: 25.
13. Och de städer, som I gifwa skolen, skola wara sex fristäder.
14. Tre skolen I gifwa på denna sidan Jordan; och tre i Canaans land.
15. Det äro de sex fristäder, både för Israels barn och främlingar och husmän ibland eder; att dit må fly ho som helst en själ slår med wåda.
16. Hwilken som slår en* med något jern, så att han dör, han är en mandråpare; och skall döden dö. *2 Mos. 21: 12.
Den som slog med något jern wisste wäl, huru farligt ett sådant slag war, och måste derföre anses såsom uppsåtlig mördare, då den slagne dog.
17. Kastar han honom med en sten, der någon af död kan warda, så att han blifwer död deraf, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
18. Slår han honom med något trä, der någon kan med död slagen warda, så att han dör, så är han en mandråpare; och skall döden dö.
19. Blodhämnaren skall slå mandråparen ihjäl: såsom han slagit hafwer, så skall man döda honom igen.
Här kallas blodhämnaren Goel haddam, blodets lösare, emedan han betalade blod med blod.
20. Stöter han honom af hat,* eller kastar något på honom med försåt, så att han dör; *5 Mos. 19: 11.
21. Eller slår honom af owänskap med sin hand, så att han dör: så skall han döden dö, som honom slog; ty han är en mandråpare; blodhämnaren skall dräpa honom, när han råkar honom.
Kunde blodhämnaren icke ställa dråparen för rätta, hwilket war pligt, då det stod i hans makt, så war det honom tillåtet att wedergälla dråpslag med dråpslag, se 5 Mos. 19: 12.
22. Men stöter han honom oförwarandes* utan owänskap, eller kastar något på honom icke med försåt; *2 Mos. 21: 13.
23. Eller kastar en sten på honom oförwarandes, der man af dö kan, så att han dör, och han icke är hans owän och wille honom heller intet ondt:
24. Så skall menigheten döma emellan honom, som slog, och blodhämnaren i denna saken.
25. Och menigheten skall fria mandråparen ifrån blodhämnarens hand, och låta honom komma i fristaden igen, dir han flydd war: och der skall han blifwa, till dess öfwerstepresten dör, den man med den heliga oljan smort hafwer.
Sådana fristäder funnos ibland alla gamle folkslag. Bland hedniska folk stodo sådana fristäder öppna för alla slags förbrytare, men i Israel endast för dråpare, som af wåda och utan uppsåt begått denna synd. Den uppsåtlige mördaren skulle icke en gång skonas, då han tog sin tillflykt till Herrans altare, 2 Mos. 21: 14.
26. Om mandråparen går utaf sin fristads råmärke, dit han flydd är;
27. Och blodhämnaren finner honom utanför hans fristads råmärke och slår honom ihjäl; han skall för det blod icke saker wara:
28. Ty han skulle blifwa i sin fristad intill den öfwerste prestens död; och efter öfwersteprestens död åter komma till sitt arfwegods land igen.
29. Detta skall wara eder en rätt med edra efterkommande, i alla edra boningar.
30. Mandråparen skall man dräpa
_334.jpg&oldid=343087){kind=link}