| Mose förmanar folket. | 5 Mose Bok. | Cap. 6. | 341 |
wäxande sträfwandet efter tillwäxt i det goda, som alltid måste finnas hos alla trogna. Och efter som de hafwa den högsta kärlekens bud för ögonen, så äro de aldrig nöjda med sig sjelfwa, utan ödmjuka, wetande med sig sjelfwa många fel och brister, och hafwa ingen rättfärdighet i sig sjelfwa, utan i Christo allena.
Af allt hjerta skall menniskan älska Herran; halfwa hjertat will Han icke hafwa; ingen kan tjena twå herrar. — I kunnen icke tjena Gudi och mammon, Matth. 6: 24.
6. Och dessa ord, som jag bjuder dig i dag, skall du lägga på hjertat.
Lagen måste med kärlekens andeskrift stå skrifwen i hjertat, eljest kan menniskan icke wandra deruti. I den nya födelsen blifwer kärlekens heliga lag af Guds Anda sjelf i hjertat inskrifwen. Innan detta skett, wandrar menniskan icke deruti, utan såsom en slaf derunder.
7. Och skall skärpa dem dina barn och derom tala, när du sitter i ditt hus eller går uppå wägen; när du nederlägger dig eller uppstår:
Att sålunda inskärpa Herrans ord i barnens hjertan är icke blott å föräldrars och uppfostrares sida en helig pligt, utan det är äfwen nödwändigt till barnens sanna wälfärd både i detta lifwet och i det tillkommande. ”Du skall alltid drifwa och öfwa (dessa Guds ord), att de icke rostas, ej heller blifwa mörka, utan alltid såsom nya och klarskinande blifwa i minne och tal; ty ju flitigare man handlar med Guds ord, ju klarare och nyare blir det; och må wäl heta, ju längre, ju kärare; men om man det ej drifwer, så blifwer det snart förglömdt och hos oss utan werkan.” L. — Ordet skärpa betyder, att Guds ord genom betraktelse, öfning och förklaring skall hållas skarpt, så att det må kunna såsom ett tweeggadt swärd intränga i hjertats innersta, såsom en domare öfwer tankar och hjertans uppsåt, och bortskära och frånskilja hwad syndigt är. Om Guds ord icke flitigt och med bön begagnas, så kan det icke rätt werka på menniskans hjerta eller hålla de trognas samweten rätteligen wakna. Wid en rätt barnauppfostran måste Guds ord nödwändigt stå i första rummet.
8. Och skall binda dem för ett tecken på din hand, och skola wara dig till en åminnelse för dina ögon:* *2 Mos. 13: 16. 5 Mos. 11: 18. Ordsp. 3: 3; cap. 6: 21; cap. 7: 3.
9. Och skall skrifwa dem på ditt hus’ dörrträd och uppå dörren.
Judarna taga dessa ord bokstafligen och skrifwa dessa ord af lagen på små rimsor, som sammanwikas och läggas uti små lådor af läder, till gestalt och storlek liknande en tärning. Då de göra bön, bindes en sådan tänkesedel öfwer ögonen och en annan på högra armen. Men den rätta andeliga meningen af detta bud är den, att Guds ord måste wara det andeliga Israels sol och ledstjerna, att man skall hafwa det för ögonen alltid samt tänka efter och pröfwa, huruwida det, som man för händer hafwer, icke strider emot Guds ord. Förståndets öga skall hafwa Guds ord till rättesnöre, handen skall af förståndet i trons ljus sättas i werksamhet att göra det godt är, och i de trognas hus och stånd, i deras enskilda och offentliga lif skall Herrans Ande wara rådande, och Hans ord utgöra den högsta lagen. På den tiden hade man icke tryckta böcker, och det war icke så lätt att erhålla ett fullständigt skrifwet exemplar af Herrans lag; derföre war det nyttigt, att tänkespråk prydde dörrposterna af Israeliternas boningar.
10. När nu HERren din Gud låter dig lomma uti landet, som Han dina fäder Abraham, Isaac och Jacob swurit hafwer dig att gifwa, stora och sköna städer, som du icke byggt hafwer;* *Jos. 24: 13.
11. Och hus fulla med allt godt, dem du icke uppfyllt hafwer; och uthuggna brunnar, dem du icke uthuggit hafwer; och wingårdar och oljoberg, som du icke planterat hafwer, att du må äta och mätt warda.* *5 Mos. 8: 10.
Bland Canaaniterna woro bildning och framsteg i konster och yrken ganska betydliga. Dessa folk hade för Israel odlat landet, byggt städer och grafwit eller i klipporna uthuggit brunnar, så att Israels folk kom i besittning af många stora förmåner.
12. Så tag dig wara, att du icke förgäter HERran, som dig utur Egypti land, utur träldomens hus, fört hafwer;
13. Utan skall frukta HERran din Gud och tjena Honom,* och swärja wid Hans namn. *5 Mos. 10: 12, 20; cap. 13: 4. Matth. 4: 10. Luc. 4: 8.
14. Och skall icke följa andra gudar efter, det folks, som omkring eder bo:
15. Ty HERren din Gud är en nitälskande Gud ibland dig; att HERrans din Guds wrede icke skall förgrymma sig öfwer dig, och förgöra dig af jorden.
Tacksamhet för den stora wälsignelsen i det goda landet skulle bidraga att hos Israels folk wäcka och underhålla en rätt kärlek till Gud; i denna kärlek skulle de frukta att göra Honom emot och tillika komma ihåg Hans nitälskan, som icke kan tåla någon afgud.
16. I skolen icke försöka* HERran eder Gud, såsom I försökten Honom i Massa:† *Matth. 4: 7. Luc. 4: 12. †2 Mos. 17: 7.
17. Utan skolen hålla HERran eder Guds bud och Hans wittnesbörder och Hans rätter, som Han budit hafwer.
18. Att du gör det rätt och godt är för HERrans ögon, på det dig må gå wäl, och du inkommer och intager det
_351.jpg&oldid=343124){kind=link}