| Eli död. | 1 Samuels Bok. | Cap. 4, 5. | 495 |
wanmakt. Både Israels folk och Philisteerna behöfde att kraftigt öfwertygas om de olika slags widskepelser, i hwilka både det ena folket och det andra woro fångna.
12. Då lopp en af BenJamin utaf hären, och kom densamma dagen till Silo: och hade rifwit sina kläder, och hade lstrött jord uppå hufwudet.* *1 Mos. 37: 34. Jos. 7: 6. 2 Sam. 1: 2, 11.
Jord på hufwudet war tecken till djup sorg.
13. Och som han kom derin, satt Eli på en stol till att se ut på wägen; ty hans hjerta war bekymradt om Guds ark: och då mannen kom i staden, sade han det: och hela staden gret och ropade.
14. Och som Eli fick höra det ropet, sade han: Hwad är detta för ett rop och buller? Så kom mannen hasteligen och sade det Eli.
15. Och Eli war åtta och nittio år gammal; och hans ögon woro mörka, så att han icke kunde se.* *1 Sam. 3: 2.
16. Och mannen sade till Eli: Jag är kommen, och är flydd i dag utur hären. Men han sade: Huru går det, min son?
17. Då swarade budet och sade: Israel är flydd för de Philisteer, och en stor slagtning är skedd på folket, och dina twå söner Hophni och Pinehas äro döde; dertill är Guds ark borttagen.
18. Och som han rörde om arken, föll han till rygga af stolen wid dörren, och slog sig halsen sönder, och blef död; ty han war gammal och en tung man. Men han hade dömt Israel i fyratio år.
I döden såwäl som i lifstiden wisar sig Eli stora swaghet; ängslig oro i stället för lefwande tro och förtröstan på den mäktige Guden, bekymmer för arken i stället för angelägenhet om sann gudsfruktan bland folket, förtwiflan och död, då han hörde att arken war borta, i stället för sjelfpröfning, ransakning och dom och i stället för att tänka efter, hwad Herren med denna skickelse wille säga honom och sitt folk. Så är också mången Eli i wår tid mycket angelägen om att kyrkan och dess inrättning skall bibehållas i sitt gamla till en del wanställda och bedröfliga skick men är rädd för alla lifsrörelser af Herrans Ande. De synas rädda, att kyrkan skall antastas af fienderna, men de bekymra sig icke om Christi kyrkas andeliga skada och djupa förfall. De låta kyrkans barn, söner och döttrar, föra ett ostördt syndalif och bedrifwa styggelser i församlingen, som skulle wara Herrans helgedom, med de wisa sig wara rädde om arken. Men säkert är, då helgedomen så oskäras, att Philisteerna komma, och arken blifwer tagen, och då förtwiflar Eli och hela hans hus i wår Christenhet.
19. Och hans sonhustru, Pinehas hustru, war hafwande, och skulle snart läggas ned: då hon hörde det ryktet, att Guds ark war tagen, och hennes swär och man woro döda, böjde hon sig och födde; ty hennes nöd kom henne uppå.
20. Och som hon nu dö skulle, sade qwinnorna, som när henne stodo: War icke förfärad, du hafwer födt en son; men hon swarade intet, och lade det heller icke på hjertat.
21. Och hon kallade det barnet Icabod, och sade: Israels härlighet är borta, efter Guds ark tagen war; och hennes swär och hennes man.
22. Och sade åter: Israels härlighet är borta; ty Guds ark är tagen.
Icabod betyder härligheten är borta. Den nyfödde sonens namn uttryckte modrens och Israels djupa sorg öfwer den stora olyckan, som hade händt. Han blef en lefwande minneswård af den swåra hömsökelsen. Då arken war tagen, tyckte folket, att det war liksom tillintetgjordt, och förbundet med Gud upphäfwet.
5. Capitel.
Dagons fall. Asdods sjukdom. Ekrons rop.Och de Philisteer togo Guds ark, och förde honom ifrån Hjelpostenen in till Asdod;
2. Uti Dagons hus, och satte honom bredwid Dagon.* *Dom. 16: 23.
Philisteerna ställde Herrans ark i deras afgudatempel bredwid afguden Dagon. Afgudabildens öfre del liknade en menniska och den nedre delen hade gestalten af en fisk. Emedan fikskarne fort föröka sig, så blef genom denna figur alstringskraften i naturen förgudad, och tillika war Dagon en minnesbild af Noah, som frälstes i syndafloden och blef menniskoslägtets andre stamfader. Såsom Philisteerna satte Herrans ark i Dagons tempel, så försöka många namnchristna att tjena Christus och Belial, att tjena Gudi och Mammon i samma hjerta. Dagon war der förut, han skulle wara hufwudpersonen. Arken blef insatt till tecken, att Herren war af Dagon öfwerwunnen. Så göres Herren nu äfwen i christenheten till en gäst i Dagons hus. Dagon är husbonden, Mammon är husherren; werlden och köttet hafwa äreställena i hjertats tempel. Men Guds ord och gudstjensten wilja somliga hafwa derjemte, såsom en nyttig bisak, för att wara Christna! — och så synda fritt och ändå kunna mena sig blifwa saliga!
_505.jpg&oldid=343462){kind=link}