| Hilkia finner lagboken. | 2 Chrönike-Boken. | Cap. 34. | 759 |
sönderkrossat, och alla belätena sönderslagit i hela Israels land, drog han åter till Jerusalem.
8. Uti adertonde året sitt rikes, då han landet och huset renat hade, sände han Saphan, Azalia son, och Maaseja, stadsfogden, och Joah, Joahas son, kansleren, till att förbättra HERrans sin Guds hus.* *2 Kon. 22: 3.
9. Och de kommo till den öfwersta presten Hilkia, och man fick dem de penningar, som till Guds hus införde woro, hwilka Leviterna, som dörrarna waktade, församlat hade af Manasse, Ephraim, och af alla igenlefda i Israel och af hela Juda och Benjamin och af dem, som i Jerusalem bodde.
10. Och de gåfwo dem uti arbetarenas händer, som beställde woro till HERrans hus; och de gåfwo dem, som arbetade på HERrans hus, der det förfallet war, att det skulle förbättra huset;
11. Desamma gåfwo dem sedan åt timmermän och byggningsmän, till att köpa huggen sten och hyfladt trä till bjelkar på de hus, som Juda konungar förderfwat hade.
12. Och männerna arbetade på werket på sin tro; och öfwer dem woro skickade Jahath och Obadja, Leviter utaf Merari barn; Sacharia och Mesullam, utaf de Kehatiters barn, till att drifwa arbetet; och woro alla Leviter, som på strängaspel kunde.
13. Men öfwer dragare och dem, som drefwo till allahanda arbeten i alla embetena, woro utaf Leviterna skrifware, embetsmän och dörrwaktare.
14. Och då de togo ut penningarna, som i HERrans hus inlagde woro, fann Hilkia presten lagboken,* som HERren genom Mose gifwit hade. *2 Kon. 22: 8.
15. Och Hilkia swarade och sade till Saphan, skrifwaren: Jag hafwer funnit lagboken i HERrans hus. Och Hilkia fick Saphan boken:
16. Och Saphan bar henne till konungen, och gaf konungen swar igen, och sade: Allt det i din tjenares händer befaldt är, det göra de.
17. Och de penningar, som i HERrans hus funne äro, hafwa de lagt ihop och fått dem föreståndarena och arbetarena.
18. Och Saphan, skrifwaren, underwiste konungen, och sade: Hilkia, presten, hafwer fått mig en bok. Och Saphan läste deruti för konungen.
19. Och då konungen hörde lagens ord, ref han sina kläder sönder.
20. Och konungen böd Hilkia och Ahikam, Saphans son, och Abdon, Micha son, och Saphan, skrifwaren, och Asaja konungens tjenare, och sade:* *2 Kon. 22: 12.
21. Går bort och fråger HERren för mig och för dem, som qwar äro i Israel, och för Juda om bokens ord, som funnen är; förty HERrans grymhet är stor, som öfwer oss upptänd är, att wåra fäder icke hållit hafwa HERrans ord, att de måtte gjort, såsom i denna boken skrifwet står.
22. Då gick Hilkia, samt med de andra, som af konungen sände woro, bort till den prophetissan Hulda, Sallums hustru, Thakehaths sons, Hasra sons, klädwaktarens, som i Jerusalem bodde uti den andra delen; och talade detta med henne.
23. Och hon sade till dem: Detta säger HERren Israels Gud: Säger den mannen, som eder till mig sändt hafwer:
24. Detta säger HERren: Si, jag skall låta komma olycka öfwer detta rum och dess inbyggare, nemligen alla de förbannelser,* som i boken skrifna stå, som för Juda konung läsen är; *3 Mos. 26: 14. 5 Mos. 28: 15, [et]c.
25. Derföre att de hafwa öfwergifwit mig och rökt åt andra gudar, så att de hafwa retat mig med allt deras händers werk; och min grymhet skall upptänd warda öfwer detta rum och icke utsläckt warda.
26. Och till Juda konung, som eder utsändt hafwer till att fråga HERran, skolen I så säga: Detta säger HERren Israels Gud om de ord, som du hörde:
27. Derföre att ditt hjerta hafwer bewekt sig, och du hafwer ödmjukat dig för Gudi, då du Hans ord hörde emot
_769.jpg&oldid=344024){kind=link}