13
HELLING
(med tydliga tecken till obehag).
Och du var stolt och lycksalig och i sjunde himlen och så vidare — —
FALKNER
(starkt).
Nej! Jag kände mig förnedrad! Det var som om Berglund, när han renades inför rätten, skrapat av all sin smuts på mig. Tvetydiga personer, som jag förut hållit på avstånd genom mitt ohöljda förakt, började plötsligt bli förtroliga och anse mig som en av sällskapet. Och på festen kom fru Berglunds far, procentare Andersson och proponerade brorskål — en skojare, som utarmat en hel socken och genom sitt ocker bevisligen gjort en människa till självmördare. Jag försäkrar dig, att det lyste rött för ögonen, och att jag velat spotta honom i synen, men han var far till den kvinna jag åtrådde, och om jag förolämpade honom, stängde jag vägen för mig till henne — jag bugade mig och svalde skymfen —
HELLING
(häftigt).
Nu kan det vara nog med skvaller och förtal! Det är förbannat lumpet att på det där sättet kasta sig över frånvarande personer — Jag har inte bett dig om några förtroenden — det äcklar mig att höra på dina gemenheter. Det kan ha varit olyckor och misstag i den
