14
Berglundska familjen som i alla andra, men en hederlig karl gräver och rotar inte i sådant.
FALKNER.
Tål du inte att höra sanningen, gosse? Är du befryndad med familjen, efter du tar skandalerna så illa vid dig?
HELLING.
Vi måtte kunna tala om annat än sån där gammal bråte —
FALKNER.
Nej! Det ligger en viss avsikt i mitt handlingssätt, som jag sedan skall låta dig veta. — Du har för resten frågat, vad det är som givit mitt liv dess riktning, och när man frågar, fordrar hövligheten, att man också hör på svaret. — Det var alltså historien om den Berglundska festen. — Jag var i ett genomuselt humör — smög mig undan in i ett litet rum och satte mig att bläddra i ett album, som låg på bordet, det Berglundska familjealbumet. Det var mig en bitter självplåga att studera bovfysionomierna, Berglund själv med sin uppsyn av rovfågel, procentare Andersson och hans fru, som i yngre, vackrare dagar varit publik —
HELLING.
Å, det är skändligt!
FALKNER.
En dans hade nyss slutat och några par hade kommit in och satt sig i rummet. Så öppnades en dörr bakom mig, det frasade siden och en
