31
störa dig — låt mig stanna här i natt, och så resa vi tillsammans i morgon —
HELLING
(häftigt.)
Gör det inte så svårt för mig, Anna! Du förstår väl, att du inte kan stanna över natten i mitt rum. Städerskan kommer ju i kväll, och vad skulle hon tänka —
ANNA.
Ack, inte bryr jag mig om vad hon eller andra tänker —
HELLING.
Du! Nej, det tror jag rasande väl. Men jag bryr mig om det! Hon skulle sprida ut historien över hela staden — det skulle bli skandal, förstår du väl — det skulle göra mig till en ohjälpligt löjlig person och undergräva hela min ställning. Du måste resa!
ANNA.
Erik, jag är rädd för mörkret och för ensamheten — jag är rädd för mig själv och mina hemska tankar — å, låt mig stanna hos dig — jag bär ju på ditt barn — jaga inte bort oss — var barmhärtig mot oss, Erik! Vi ha ju ingen annan i hela världen att lita oss till —
HELLING
(upprörd).
Du måste gå, Anna! Du måste lita på mig, när jag säger, att det gäller min framtid — hela min välfärd. — Å, gå nu din väg, utan att jag
