57
mig hjälp. — Ser du, Bengt, jag forskade vidare för att om möjligt finna någon ljuspunkt i eländet. Vet du, vad jag fann? Att min sons moder tillhörde en förbrytaresläkt; det var tjuvar, drinkare och liderliga kvinnspersoner. — Jag följde min son som en skugga, övervakade honom för att utforska hans karaktär — han var grym mot djur, elak mot kamrater, lögnaktig och brutal — jag såg honom snatta ur äpplekorgarna på torget, plundra fågelbon, rita smutsiga ord på väggarna. — — — Det är min son! — — Nå, Bengt, du som så lätt reder upp livets trassliga härvor, lös nu denna knut för mig!
VALLNER.
Jag vet inte — jag förstår inte. — Hur gammalt är barnet?
SIVARD.
Min son fyller i dag femton år.
VALLNER.
Är han vuxen?!
SIVARD.
Ja, vuxen! Det är det, som skärper konflikten och gör en ögonblicklig lösning nödvändig, en lösning på ena eller — andra sättet.
VALLNER.
Jag förstår inte varthän du vill komma — —
SIVARD.
Jo, jag ser på dig, att du förstår vad det gäller, men du vill inte se! Du är rädd! — Den varelse jag i otrolig ansvarslöshet givit livet,
