64
VALLNER
(ångestfullt).
Jag kan inte ge det! Å, Sven, var barmhärtig! Drag mig inte med i ditt elände. Jag är rädd, hör du — jag vågar inte ta ansvaret på mig.
SIVARD.
Jag kan inte hjälpa dig, stackars vän. Du har själv gillrat råttfällan, och ingen annan än du kan öppna den. Tiden går . . .
(Närmar sig dörren.)
Om några få minuter är det för sent.
VALLNER
(vacklar efter honom).
Sven — å, Sven — jag kan inte!
SIVARD
(lägger handen på dörrhandtaget).
Bengt, tiden är inne. Avgörandet ligger i din hand. Du måste fatta ditt beslut. Antingen det ena eller det andra. Nu öppnar jag dörren. Giv tecknet eller stäng vägen!
(Han öppnar dörren. En sjukvårdare ställer sig framför honom.)
VALLNER
(under stor upphetsning).
Sven — Sven! — Håll fast!
(Sjukvårdaren lägger sin hand på Sivards axel.)
Nej, inte så! Låt honom gå! Farväl, min vän —
(Tumlar mot väggen, medan sjukvårdaren drar sig tillbaka och Sivard går ut genom dörren.)
Ridå.
